Vem vann och vad blev vunnet?

ta1689c2.pngValåret är över, det rödgröna ”blocket” vann.. trodde vi. Sen kom budgetförhandlingarna och då vann.. alliansen? Sen blev det tal om nyval som skulle lösa.. ja, vad? Sen kom vi överens med varandra sjung hopp faderallan lej och nu vet vi vem som vann.. eller? Vem är det som leder det här landet egentligen och kanske mest intressant, vem har bestämt vem som ska bestämma?

Vi svenskar är inte nådigt korkade ibland. Vi förlitar oss på oskrivna regler och vem som helst kan när som helst skapa kaos alldeles för lätt. Nu har vi ett parti som utropar sig till ledare och dominatrixer med sina 12.9% som tycker att de ska bestämma allt för att de är det tredje största partiet. Är det demokrati? Vi har ett parti som är långt större än alla andra partier men det partiet får inte bestämma för några andra partier har gått ihop i en allians och tycker att de ska bestämma för att de är största blocket. Det lilla tredjepartiet välter hela lasset som vågmästare och alla andra tittar på och kliar sig i skallen. Det bryts praxis (oskrivna regler) hej vilt överallt och det parti som bryter dessa ultrasvenska oskrivna regler är det parti som utropat sig som de enda sanna bevakarna av det äkta svenska. För att kunna bryta den praxis som gällt och respekterats i Sverige sedan 1920-talet var de tvungna att bryta alla sina vallöften och det gjorde de för att deras väljare ville ha det så. Väljarna som valt ett parti på en grund ville alltså att partiet skulle skifta grund omedelbart efter valet.. det låter minst sagt knasigt. Nu är det lilla 12.9% partiet jättearga för att de inte fick bestämma, partiet som är i minoritet fick inte bestämma hur riket skulle störtas i avgrunden och nu är de arga för att minoriteter inte får ha total makt samtidigt som hela deras politik bygger på att minoriteter inte ska få ha något att säga till om.. jag är förvirrad. De anklagar Stefan Löfven för att backa på alla löften och därför har de inget förtroende för honom som statsminister säger de samtidigt som de själva först ger vallöften för att sedan bryta dem, de lägger fram sin budget som de inte röstar på, de propsar på att praxis till varje pris ska följas för att sedan bryta praxis, de röstar på en budget som de sedan försöker motarbeta på alla punkter.. vem är det som backar på allt de säger? Varför skickar ingen misstroendevotum mot SD?

De andra två blocken, ja vi måste prata om block tyvärr, kan inte ens prata med varandra. Tävlingen om makten är en bitter strid på kniven idag och förnuft och ansvarstagande finns inte på agendan. Man tävlar om att vara det minst ideologiskt bundna blocket istället för att framhäva den ideologi som varje politiskt alternativ bygger på. Man slåss en blodig kamp om mittenväljarna och har fullkomligt tappat fotfäste i verkligheten. Den ena räcker ut en hand och vill förhandla och samtala emedan den andra tjurigt vägrar att ens besvara förfrågan. I flera år är handen utsträckt och i flera år nekas den med en fnysning. En av partiledarna lovar till och med att äta upp sina kläder hellre än att prata med motparten. Till slut dras handen tillbaka, det är meningslöst. Man kan inte sitta ensam vid ett förhandlingsbord.

Då, plötsligt, går det alldeles utmärkt att förhandla.. men inte öppet utan bakom lyckta dörrar och inte mellan ledarna utan mellan fotfolket i hemlighet. Lögnerna flyger genom mediaströmmarna och den ena anklagar den andra på löpande band, man är minsann inte alls överens så som den andra säger och vi kan bara titta på och undra vad det är som händer. Man har tydligen kommit fram till en överenskommelse som alla parter verkar tolka olika. Är det en bra överenskommelse? Hur kan det vara bra om alla har olika uppfattning om vad den innebär? Vi får veta att det här är hållbart och en bra utveckling i Svensk politik. Så bra, men varför tolkar ni det olika då? Hur kan det komma sig? Ja, det är ju svårt att veta när ingen verkar förstå vad överenskommelsen handlar om.

Man har mellan blocken kommit överens om vissa samarbetsfrågor som måste fungera för att landet ska kunna styras. Bra. Men det är ju samma gamla frågor som det funnits samarbete om hela tiden? Försvaret, pensionsfrågan och energifrågan är frågor där blocken ganska länge haft samarbeten eftersom de är grundläggande för ett fungerande samhälle. Det här är inget nytt under solen. Överenskommelsen innehåller även fler saker som är aktuella just nu men kanske inte i framtiden. Den är inte helt tydlig i sin utformning heller..

  • Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.

Den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer.. Vad betyder det? Alla tänkbara? Vi har sju partier i riksdagen, räkna själv hur många konstellationer det kan bli. Partikonstellationer tas inte fram förrän efter valet, innan valet kan man i princip bara prata om tänkbara samarbetspartners men inga förhandlingar kan göras innan valresultatet eftersom en regering inte kan ta med ett parti som inte klarar 4% spärren. Eller kan kan man väl men det vore meningslöst eftersom detta parti i så fall inte får debattera i riksdagen. Det enda alternativet är ju att skapa en allians som går till val tillsammans men det är fortfarande inte helt säkert att ett 3% parti kan vara med i en sådan allians efter valet och är de med så har de inget att säga till om eftersom de inte klarar spärren för att sitta i riksdagen. Det här var en oerhört luddig punkt som självaste statsministern lovordar den otydliga formuleringen i. Den lämnar stort utrymme för tolkning minst sagt.

  • En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.

Ja, så har det alltid varit tidigare så vad är nytt? Budgetomröstningen går enligt praxis till så att alla lägger fram sitt eget förslag och röstar på det eller lägger ned sin röst. Hittills har man valt att låta det parti som fått folkets förtroende få igenom sin budget. Först 2014 valde alliansen att rösta på sin egen budget i vissheten om att även SD skulle rösta på den. Detta gjorde man för att kunna norpa åt sig makten. Ja, de nekar till det men så är det. SD bröt också praxis genom att inte rösta på sin egen budget utan på alliansens som de inte trodde skulle bli verklighet.. eeh.. okej. Det man kommit överens om här är alltså att fortsätta göra som tidigare och sluta djävlas med oppositionen för att undvika regeringskaos.

  • Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.

Här heter boven socialdemokraterna som tidigare, med stöd av SD, brutit ut delar av alliansbudgeten för att i stort sett djävlas. Det var fult gjort och är inte praxis även om jag personligen tycker att det var bra gjort då det handlade om ytterligare skattesänkningar till rika som direkt påverkade situationen för folket. S gjorde det för att bryta en ohållbar ekonomisk situation för Sveriges folk. Men det erkännes att det var ett lumpet trick då praxis är at släppa fram budgetar som de är i sin helhet. Det här är ett krav från alliansen helt klart. Sannolikt handlade hela budgetkrisen om att alliansen ville hämnas för just detta lilla fulspel. Vi får väl hoppas att händerna är slut nu då så att vi kan fokusera på rikets styre istället, det är ju ändå det de är där för.

En annan intressant detalj i överenskommelsen är angående energikommissionen där alla borgare rapar galla över att MP sitter med i förhandlingarna, de lämnade ju ett möte för att mp var med som ni minns. Så kan vi ju inte ha det när mp de facto är en del av regeringen och dessutom med ansvar för just energifrågor. Man har här alltså kommit överens om att inte lämna förhandlingar där mp är med, dvs alliansen har kommit överens med regeringen om att inte uppföra sig som snorungar.

Bra. Nu vet vi precis vad det handlar om. Eller gör vi det? Låt oss backa bandet lite.. Hur såg det ut där på presskonferensen om uppgörelsen?

Stefan Löfven såg inte helt nöjd ut, han utpekas som vinnaren men han ser inte ut som en vinnare där de står allihop på rad. Jag får instinktivt känslan av att han fått göra ganska sura eftergifter för att få till det här. Han har hela tiden nekat till att det pågått några förhandlingar eller samtal och nu står han där och säger att han är nöjd? Nej du Stefan, jag tror inte alls att du är nöjd. Riket har brutit ett ben och ni har kommit överens om att sätta på ett plåster, det kan du inte vara nöjd med. Vid hans sida står Anna Kinberg Batra och ser något mer nöjd ut. Det är svårt att säga med henne för hon har inte så många ansikten utan ser mest likgiltig ut hela tiden men nog ser hon ändå ganska nöjd ut? Hon påminner mycket om sin företrädare och uppför sig ganska statsmannamässigt utan känslor. Sen har vi virrpannan Romson som mest upprepar vad alla andra redan sagt och hur verkar hon? Ja, kanske är hon nöjd med att slipa extravalet för mp backade faktiskt vilket inte är bra för ett parti i deras storlek. Fridolin fick inte prata och tur var väl det för vad skulle han tillägga? Han uttalade sig istället efteråt om att det var en berömmelse för ett regeringsparti att inte vara omtyckt av sverigedemokraterna. Men tillbaka till pressträffen nu.

Skolpolisen Major Björklund kunde inte ha sträckt mer på sig, han såg makalöst uppblåst ut och hans glädje gick inte att dölja ens om han försökte. Han såg sig som den stora vinnaren här utan tvekan men vad har han vunnit? Han är inte ens en aktör i det här. Kanske sträckte han på sig för att han ville se lika ståtlig ut som de längre kollegorna Lööf och Batra.. Han kunde dock inte låta bli att kasta en känga mot mp som han lika snabbt tog tillbaka, han får nog vänja sig vid att acceptera mp vid förhandlingsbordet för de sitter i regeringen vare sig han vill eller inte. Han är en av dem som inte riktigt accepterat att de förlorat regeringsmakten och kanske är det detta som lyser igenom?

Lööf låter påskina att hon är stolt och nöjd med att en överenskommelse äntligen kommit till skott. Hon som varit den mest idoga förnekaren till samtal av alla ljuger ånyo om sin inställning till allt detta, hon lovade tidigare att äta upp sin sko hellre än att samtala med socialdemokrater och nu står hon där nöjd och belåten med at äntligen ha kommit fram till en överenskommelse med socialdemokraterna.. Det finns ingen måtta på hennes dumhet och jag förvånas varje dag över att centern fortfarande vill ha henne som ledare.

Sist men inte minst hittar vi den inte särskilt kristet bejakande kristdemokraten Hägglund längst ut på podiet. Har han någonsin sett tröttare ut? Nästan uttråkad och väldigt sliten rabblar han upp den inlärda ramsan om hur bra det här är. han är knappast trovärdig i sitt tal då hans hela anlete skriker motsatsen. Här hade han laddat upp för ett samarbete med SD och så kommer man överens med vänstern istället.. suck. Aldrig får han vara med och bestämma. Kristdemokraterna är de som mest ivrigt velat inleda samtal med sverigedemokraterna sin kristna övertygelse till trots. Det finns inget mindre kristet än att samarbeta med segregationister och samhällssplittrare om man inte är katolik av den gamla svavelosande sorten. Nu är ju dock inte Hägglund av den klassiska kristna sorten utan snarare med grund i pingströrelsen vilket ganska tydligt framgår bland annat av hans otroligt dåliga historiekunskap (som att kristna värderingar byggt västerlandet under ett par tusen år t.ex.) vilket ytterligare tydliggör hans konstiga kristna grund som mer liknar romersk katolicism och pingsttro än Lutheransk kristendom. Med hans samhällssyn baserat i pingströrelsen är det inte förvånande att han vill närma sig ett parti som SD hellre än ett parti som socialdemokraterna som faktiskt har mer av nytestamentlig kristendom i sig än någon högerrörelse. Hägglund är uppenbart missnöjd med den här överenskommelsen.

Så vem vann då? Vet vi det? Nej, blir svaret, det vet vi inte. Inte än. Inte ens våra främsta statsvetare verkar förstå vad det här betyder och vad det kommer att leda till i framtiden. Partiledarna uppför sig som om de inte är riktigt säkra på vad de gjort, statsvetarna ställer sig frågande, folket fattar ingenting och media spekulerar fritt. De enda som vet vad de tycker är sverigedemokraterna som inte fick vara med och stjälpa hela samhället. De fick inte sitt nya val som de ville skulle handla om invandring (vilket aldrig ens var aktuellt då vi inte håller riksdagsval om invandring).

Det sägs också att SD i och med detta märkliga skeende tappat sin vågmästarroll och att alliansen vackert lämnat över denna till V och Sjöstedt. Kanske är det så, kanske inte. Vi har fortfarande en högst osäker situation i riksdagen där SD fortfarande har möjlighet att tillsammans med alliansen fälla regeringen i varje enskild sakfråga. Om detta står inget i överenskommelsen nämligen så i princip har inget förändrats i praktiken. Det S vill ha igenom riksdagen får de nu på ett snyggt sätt bygga in i budgetpropositioner för i riksdagen kommer det att bli lika svårt som innan att får igenom sina förslag genom SD+Alliansmuren. Så vad är egentligen vunnet? Vem vann? Vem förlorade?

Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning men det luktar ruttet om hela den här affären och jag är inte säker på att det var en särdeles bra överenskommelse alls.

This entry was posted in Politik. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.