Swedish Match

Swedish-Match-logoJag har sedan jag startade den här bloggen haft kontakt med några mycket hjälpsamma och trevliga personer på Swedish Match som har bidragit med ett stort antal bilder och information. Jag kommer att följa upp recensionerna med artiklar byggda på denna information så fort jag får tid att sätta ihop något läsvärt.

Att veta vad det är man stoppar in under läppen, att känna till produktens historia och att dessutom kunna visualisera hur det en gång i tiden såg ut i fabriken och på tobaksfälten ger upplevelsen en helt ny dimension.

Att snusa är inget man bör göra slentrianmässigt, att bruka en tobaksprodukt ska vara en njutning och ett nöje. Så har det alltid varit för mig och jag vill dela den upplevelsen så att andra kan njuta på samma sätt. Om man bara stoppar in något i truten så har man missat hela grejen med snus. Vem har inte någon gång i sitt snusande liv ersatt snuset med te eller liknande bara för att ha något där? Det vi pratar om då är inte snusande utan beroende och det är något man kanske borde skämmas för.

Jämförelsen mellan ett gott snus och en god cigarr är inte långt borta. Cigarrer drar man inte halsbloss på som med en simpel cigg, man avnjuter den långsamt och medvetet. Så anser jag att man kan göra även med snus och därför är det viktigt att man hittar rätt snus.

För mig finns det goda snussorter och förbrukningssnus. Skillnaden ligger i njutningen. Ett gott snus kan sätta guldkant på en grå dag, man kan dricka sitt kaffe och njuta sin pris på balkongen en solig dag eller under tak en regnig dag och känna att man får ut vad livet har att erbjuda av vardagslyx. Förbrukningssnus använder man när man jobbar eller är på annat sätt upptagen med annat än njutning, det måste vara gott men har inga högre krav än att bara fungera och fylla sin funktion. Själv använder jag exempelvis oftast portionssnus när jag kör bil långt, det är förbrukningssnus som gör något enklare men fungerar för stunden och fyller ett syfte.

Jag har i perioder haft dubbla dosor med mig till jobbet varav en är jobbsnuset/bjudsnus och en är lunchsnuset som avnjuts efter måltiden till kaffet ibland i solen på lastgården. Om inte L’Oréal lagt beslag på ”Because I’m worth it” så hade det passat på varje dosa snus. Man är värd ett gott snus efter en hård dag eller på en välförtjänt rast.

Min stora passion i livet är historia, kanske är det därför jag njuter mer av ett snus vars historia jag känner till. Jag vill gärna tänka mig hur man gick på fälten och slet precis som jag sliter på mitt jobb, hur man fyllde på sin dosa och njöt på rasten eller vid arbetsdagens slut och jag vill dela den känslan. Jag tror att det var detta som både fabrikörer och arbetare ville (förutom de rent monetära intressen som garanterat finns med i bilden) och jag anser att dessa arbetare är värda att vi idag fortfarande njuter av deras hårda slit. Utan dem hade vi inte haft denna produkt idag så det är inte mer än rätt att vi behandlar den med respekt.

Jag hoppas att jag lyckas förmedla denna känsla med mitt skrivande. I så fall har även detta jobb varit mödan värd.

This entry was posted in Uppdateringar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.