Politisk blogg utan inlägg?

Nu är det en tid sedan jag skrev något om det politiska läget i Sverige. Hur kommer det sig? Har jag tappat intresset för politiken? Nja, jag hade snarast glömt bort att jag hade den här bloggen. Det politiska intresset har dock falnat en smula den sista tiden också så det är väl en kombination av både det ena och det andra. Jag tänkte i alla fall göra ett litet inlägg igen nu när jag ändå kom ihåg mitt inlogg :)

Vad är det som händer i vårt politiska klimat? Helt ärligt har jag ingen aning. Sedan valet har jag inte behagat uppdatera mig särskilt mycket, det är helt enkelt inte intressant. På 80-talet pratade man om ”den svenska ankdammen”, kommer ni ihåg det? Det är lite där vi är idag igen tycker jag. Ska jag vara helt rakt på sak så är det politiska läget i Sverige just nu ganska pinsamt. Vi har åtta riksdagspartier i Sverige, mer än de flesta andra länder, men ingen av dem verkar kunna komma överens om någonting. Tittar man på skillnaderna mellan dem så är de ibland marginella och man kan ibland fråga sig om det ens finns några men ändå kan de inte komma överens.

Alliansen, det misslyckade högerexperimentet, blev som väntat ett fiasko och existerar inte längre. Högerpartierna står alltså fria att samarbeta med vem de behagar. Hade det funnits en allians hade de ändå inte varit i majoritet utan SD. Ingen säger sig vilja samarbeta med Åkesson & Co. men en hel del av dem verkar vilja anamma en del av deras politik. Kristersson och M t.ex. är farligt nära Åkessons jargong, självklart utan att erkänna det och naturligtvis med en något renskriven vokabulär.

Återigen sätter SD käppar i hjulen för den svenska politiken och många är förvånade. Jag är inte det minsta förvånad, detta är deras syfte och natur. Vem hade, med handen på hjärtat, väntat sig något annat? De vill ha makt och regeringspositioner och ministerposter, det är väl därför man ger sig in i politiken? Visst, de har ingen politik att tala om förutom enkelspåriga mantran som saknar verklighetsförankring men nu är de där de är och det måste vi som en demokrati acceptera. Det enda jag förvånas över är att ingen spräcker deras sköra lilla bubbla, det vore ju ack så lätt.

Ta vilket parti som helst av de andra sju så har de en något sånär tydlig linje i de flesta kategorier, de har ett partiprogram som täcker hela spektrumet av politiska områden och därför kan de också debattera alla ämnen som kan tänkas dyka upp. Sverigedemokraterna har inte det, de saknar ett komplett partiprogram. Jag medger att de har snyggat till programmet något sedan förra valet så att det åtminstone på ytan ser ut som om de har täckt in det mesta men skrapar man lite på ytan så är det bara fernissa.

Jag har sagt det otaliga gånger förr och jag säger det igen: Visa en gång för alla att kejsaren är naken! Tvinga upp SD i talarstolen och ställ dem mot väggen i alla, och jag menar verkligen alla, politiska ämnen. Låt dem visa vad de har att komma med, låt dem bevisa att de inte har någon politisk agenda utanför flyktingfrågan. Det kan bara göras genom att granska deras argument och deras budgetförslag och detta kan bara göra i det offentliga, i talarstolen under riksdagsdebatterna. Detta är tyvärr det enda man inte vill göra och frågan är varför.

Angående mitt eget parti då som en gång kallade sig SAP. Ja, jag är ju aktiv i detta parti lokalt och sitter i styrelser m.m. och jag får därmed höra en hel del internt. Låt mig säga att det inte är det parti jag en gång valde att gå med i eller rättare sagt som jag trodde att det var då jag anslöt mig. Löfvén har väl visat vad han är för en pajas i hur han uppträder sedan valet. Jag har sagt det tidigare men han är ingen ledare. I facket var han säkert väldigt bra på att förhandla och konstra på alla möjliga sätt men som statsministerkandidat tycker jag mest att han är barnslig och skämmer ut partiet. Jag har inte hört så mycket om det nationella läget inom partiet och det skrämmer mig lite, borde inte vi jobba på strategier nu? Som läget är nu så borde det vara väldigt lätt att se vad som behövs för att expandera partiet och vinna nästa val, att lära av de andras misstag och använda deras egna grepp emot dem för att få övertaget? Jag vet inte vad som är på gång men inget har nått ut till oss förtroendevalda om det så jag misstänker att partiet just nu bidar sin tid och slickar sina sår i väntan på någon slags utveckling.

Det är denna passivitet jag motsätter mig. Det pratas om att vi ska bli stora igen men vi satsar på trädtopparna och hamnar på trottoaren. Det som verkligen behövs idag verkar inga partier villiga att satsa på. Ingen lyssnar på väljarna och tar lärdom. Till råga på det så sitter vår ledare kvar som någon avancerad form av politisk vilde och regerar utan röst på en osynlig tron tills vidare.. I väntan på vad? Är detta verkligen ett läge för tystnad? Vi borde väl för bövelen vara ute och propagera på gatorna i detta nu? Folk röstar inte på S för de vet inte vad S vill! S förlitar sig på traditionella röster men de dör av sakta men säkert och de nya vet inte vad det traditionella S är. Inte ens S själva verkar komma ihåg sin historia och gud nåde den som påtalar det.

Högt i tak pratas det om hela tiden i evighet amen men jag har skrapat hjässan i taket ganska länge nu så det krävs lite förändring om det ska hända något alls. Jag har ganska länge funderat på att lämna partiet, åtminstone tillfälligt. Den politik jag trodde att S stod för verkar inte finnas längre. Den här infernaliska mittenfokuseringen retar gallfeber på mig och det är jag sannolikt inte ensam om. S ska inte vara ett mittenparti, S ska vara ett rött parti eller byta partifärg. Arbetare finns över hela spannet från fönsterputsare till vice VD men majoriteten av arbetarna finns i de lägre samhällsskikten, inte i mittenskiktet. Det finns inte fler tjänstemän än grovarbetare så varför läggs fokus där? Den genomsnittlige S-ledamoten vet inte ens vad en arbetare gör eller vad den tjänar eller vilka förhållanden den lever under.  Detta märks tydligt i den styrelse jag själv sitter i där jag är den enda grovarbetaren och resten är tjänstemän. De förstår inte ens vad jag pratar om när jag beskriver min vardag.

Det finns en övertro på att arbetare idag har samma rättigheter som arbetare på 80-talet hade och att facket fortfarande är starkt, facket som S ser som sin egen skapelse vilket inte kan vara längre från sanningen. Det var inte tjänstemännen som strejkade i Göteborgs hamn, det var inte tjänstemännen som gick i täten i Ådalen, det var inte tjänstemännen på industrierna som strejkade för att tvinga fram bättre förhållanden så varför fokuserar vi på dem nu? Vi andra då, ska vi bara stå med mössan i handen och titta på och hoppas på det bästa? Varför finns det ingen förståelse inom partiet för att vi inte har samma rättigheter längre, att facket har försvagats av högerns 8-åriga styre och införande av Alfa-kassa och annat larv som fick folk att lämna facken en masse? Visst kan vi dra in facket när det kommer till en dispyt på arbetsplatserna men facket är tandlöst och varje förhandling slutar till 90% och kanske mer med att arbetsgivaren får rätt.

Det finns helt enkelt ingen förståelse för hur Svensson har det idag utan man lever i de politiska korridorerna i tron om att allt är bra och samtidigt undrar man varför inte fler röstar på S. Det är så verklighetsfrämmande så jag allvarligt funderar på att ta tillbaka mitt stöd och dra tillbaka mitt medlemskap. Vet någon hur man gör? På S hemsida finns ingen information om hur man avslutar sitt medlemskap och frågar man någon blir man närmast utskälld för att man inte vill ”ställa upp” för partiet. ”Ge det lite tid bara så blir det snart bättre” eller ”för att påverka måste man vara lite aktiv”. Jag har gett det tid och jag har varit aktiv. Jag kan skrika mig hes utan att bli hörd över all nepotism och ryggdunkande mellan gamla kompisar från SSU som jag inte var med i. Den enda reaktionen jag har fått, vid ett flertal tillfällen, är att jag kanske borde gå med i V istället. Vilken förolämpning, dagispartiet som bara skriker och kräver men inte har något att leverera.

Nej, SKP verkar vara vettiga, jag kanske skulle höra av mig till dem istället. Eller så skiter jag i det helt och hållet, mina åsikter och synpunkter verkar inte vara välkomna någonstans i dagens politiska färgskala. Är socialismen död? Frågar man i S så finns den inte där i alla fall och ingen verkar sakna den heller.

I övrigt har jag ingen som helst aning om vad som händer i politikens Sverige idag. Det tramsas som aldrig förr tycker jag och ingen verkar vara hågad att vilja komma vidare. Pratet om nyval tror jag inte på, inget skulle förändras. Nästa val kommer sannolikt bli lika meningslöst och var hamnar vi då? Det verkar inte finns så mycket att kommentera helt enkelt vilket är anledningen till att jag inte skrivit på länge. Inte ens ute i världen verkar det hända så värst mycket eller så beror det på att jag inte varken ser på eller läser om nyheter längre. Det är bara beklämmande och kanske är det syftet, att få oss vanliga människor att tappa intresset så att de kan göra som de vill sen utan att vi lägger oss i. Jag vet inte och just nu bryr jag mig inte heller.

This entry was posted in Politik, Uppdateringar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.