Med analytiska intentioner

val2014Som titeln säger så är det här ingen analys, jag är inte kvalificerad att göra en analys men jag tänker och funderar med analytiska intentioner.

Vad är det egentligen som händer i Sverige? Hur kunde det bli så här och vad kommer att hända i framtiden? Är det helt kört eller finns det hopp? Något av detta kanske jag lyckas utröna här men ha inga höga förhoppningar, jag tänker fortfarande väldigt mycket och rörigt just nu och ingenting verkar vara som det ser ut i något läger. Vi vet att SD växte enormt, att alliansen åkte ut och sossarna kom in men mer än så vet vi inte än. Talmannen valde att prata med andra talmän hellre än att kalla in partiledare, det är inte tradition i Sverige och det är anmärkningsvärt. Mycket är anmärkningsvärt just nu..

Den 14/9 lade svenskarna sina röster i riksdagsvalet. Utgången blev minst sagt förvirrande. Man kan säga att det finns förlorare men inga direkta vinnare, jo SD vann en hel del. De fördubblade sina mandat. Deras vågmästarroll är nu ännu tyngre än tidigare Moderaterna tappade mest och det förvånar en del. Tittar man dock på de procent som m förlorade och de procent som SD vann så är det inte alls förvånande. Många inom alliansen har gått över till SD och många sympatiserar med dem från det borgerliga lägret. Höger som höger säger jag så jag är inte alls förvånad. Borgarna har varit mer eller mindre öppna med sina sympatier och senast idag kom det senaste utspelet från lite oväntat håll. KD ska ju stå för en kristen syn och främlingsfientlighet brukar inte räknas dit även om kristna samlingar inte sällan är mörkblå.

Vilka är det då som röstat på SD? Dels är det enligt undersökningar unga arga män. Kvinnor är inte överförtjusta i SD men det finns en annan väljargrupp som är ganska stor. Rean till förra valet uppmärksammades att en av Åkessons största väljargrupper är invandrare och då främst kristna Kaldéer. Varför är det så? Hur kan det ökänt främlingsfientliga och rasistiska partiet samla så många invandrare? Det är inte konstigt alls. Många länder i mellanöstern som exempelvis Irak och Syrien är eller har varit i krig mellan kristna och muslimer. De kristna flyr och några hamnar i Sverige där de hittar nya muslimer. Där finns dock ett islamfientligt parti som man kan rösta på för att få bort muslimerna.

En annan orsak till att han valt SD är partiets motstånd mot ­islamsk fundament­alism.
– Jag har många muslim­ska vänner och de ska givetvis ha rätt att utöva sin tro. Men jag tycker inte att ­moskéer passar i Sverige. Och inte heller slöja på ­arbetsplatser och skolor, ­säger Nader Helawi.

Det var 2010 då kriget rasade i Irak. Idag har vi en annan situation med Islamska Staten som rensar i de kristna leden i Irak och Syrien. Migrationsverket har tagit ställning till kriget i Syrien och beviljar syrianska flyktingar fri asyl. Fredrik Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan för denna flyktingström om ni minns? Många av dessa syrianska och irakiska flyktingar har familj i Sverige och söker sig självklart hit. Familjerna och vännerna här ser vad som händer i deras länder, med deras folk, och gör allt de kan för att stoppa allt muslimskt på alla sätt. Det finns ett islamfientligt parti i Sverige: Sverigedemokraterna. Ska vi gissa hur många kristna syrianer och irakier som röstade på SD i år?

Den här aspekten tas aldrig upp i media. Man fokuserar på den rasistiska vinkeln då man vet att den säljer löpnummer. Rasistfrågan i Sverige är så infekterad att ingen vågar nämna flyktingar längre utan att säga allt positivt man kan komma på. Vi diskuterar inte ens migrationen och hur alla flyktingar ska tas om hand när de kommer. Vi nämner bara flyktingar i ett enda ämne och det är när vi kollektivt hatar SD för deras rasism. De enda som vinner på den vinkeln är SD. Den gav dem deras otroliga valsiffror i år bland annat.

Jag har valt att i valrörelsen fokusera på alliansen och knappt nämnt SD alls. Jag vill inte ge mig in i den cirkusen där man kastar stämplar på varandra så fort man nämner invandring eller flyktingpolitik. Det sägs om SD att de menar att alla som inte röstar på dem är sverigefientliga, så kanske det är men en annan sanning är att alla som vill ta upp migrationspolitiken på allvar stämplas som rasister. Ingen rör den frågan, det är det enda alliansen och de rödgröna varit slående överens om. Hade de tagit debatten med Åkesson tidigt så hade infektionen inte blivit så stor. Henrik Schyffert menar att vi ska låta SD tyna bort i den tråkiga politiken och avmaskera dem som det enfrågeparti de verkligen är.  Jag säger att vi ska ta debatten öppet med SD och låta dem avmaskera sig själva. De har nämligen ingen lösning som är hållbar. De själva ger naturligtvis sken av att ha det och media har låtit oss tro att det är en reell lösning även om vi ska vara överens om att den är fel. Om vi istället tittar på verkligheten så spricker deras argument ganska fort. Vi tar en snabb titt på statsbudgeten, eller förslaget för 2014, och ser vad siffrorna säger. Första ska vi nämna att SD tycker att migrationen tar så mycket pengar ur statskassan att välfärden blir lidande. 9,919,331:- läggs på migration. Istället tycker SD att vi ska hjälpa människor i deras närområden och att mer pengar bör läggas där. 31,830,988:- läggs på internationellt bistånd.

Det vi kan göra är två saker: Antingen gör vi som vi nu tvingas göra och lägger biståndspengarna på flyktingmottagandet. Det andra alternativet är att, som SD vill, lägga migrationspengarna på biståndskontot. Det är vad vi kan göra i dagsläget. Inget av alternativen fördelar pengar till välfärden. Jämställdhet är en välfärdsfråga. 12,431,994:- läggs på integration och jämställdhet, en hopslagen fråga som påverkar flyktingfrågan. Det är den enda välfärdsfråga som kan påverkas av de här transaktionerna. Är det så SD tänkt så är deras plan verkningslös. Men det är inte så de har tänkt. De har tänkt att migrationspengarna ska läggas på något helt annat konto men vad hjälper egentligen det? Migrationskontot är ett av de minsta i budgeten. De vill göra omflyttningar i budgeten som inte ens är genomförbara. Vi har i avtal med bland annat EU tvång på oss att ha den här fördelningen. Så vad ska de egentligen göra? Har de sagt hur de vill omfördela pengarna? Nej, det har de inte. Varje gång de får frågan så kan de inte svara på det just nu eller de vet inte kort och gott. Någon gång menar de att de ska titta på det men det spelar ingen roll, de kan inte ta ur ett konto och ge till ett annat.

Sådär, nu har vi löst SD frågan. De är ett livligt parti med starka åsikter som inte kan presentera en konkret lösning på det problem de menar att vi har. De har totalt kapat och havererat migrationsfrågan och gjort den så infekterad att ingen vill ta i den. Ju mer de pratar om den desto mindre vill någon annan prata om den. Det löser säkert problemet ska ni se.

Sverige har inte 13% rasister. SDs röster är till största delen missnöjesröster, en annan stor del är islamhatande invandrare och en liten bit är rasister som inte förstår var problemen finns och hur man kan lösa dem. Ska det vara så infernaliskt svårt att se att ju mer svensk politik försöker ignorera SD desto starkare blir de? Ta debatten, tvinga dem att bekänna färg och hur lite de kan om alla andra frågor än just invandring och flyktingpolitk. Så, nu fick ni det från en gräsrot. Jag välkomnar inbjudan till rosenbad inom kort för vidare diskussioner.

Nog om SD nu, det är bara tröttsamt att tänka på dem.
Vad hände med alliansen?

Alliansen har spelat ut sin roll. Reinfeldt lämnade scenen med värdighet, för det kan jag bara respektera honom och jag känner inte längre någon vidare lust att håna honom. Blev inte alliansens förtroende förnyat skulle han lämna statsministerposten sa han och det gjorde han. Han lämnade också moderaterna och ordförandeposten, lite mer oväntat. Moderaterna står nu utan ledare. Samtidigt lämnade Anders Borg politiken, en av ingenjörerna bakom alliansprojektet. Utan Reinfeldt och Borg försvinner de ”nya” moderaterna och kvar finns de gamla. De gamla moderaterna är inte av samma virke som de nya, de har inte samma ambitioner och mål och de är definitivt mer högerorienterade. Att de gamla moderaterna skulle inleda samtal med SD är inte helt otroligt. Motståndet och ställningstagandet mot SD var mycket Reinfeldts förtjänst, i den frågan har han varit konsekvent från dag ett. De gamla moderaterna har inte samma kurage i den frågan, de är mer maktgiriga och tar de vägar som bjuds för att återta makten. Sen vet vi ju inte vem de tänker utse till efterträdare, Borg var ju första namnet men han är ju inte kvar och det andra namnet är Anna Kinberg Batra. Jag vet inte hur hennes trovärdighet ser ut i partiet men jag misstänker att hon inte är aktuell. Moderaterna är traditionellt sett inte ett kvinnovänligt parti och det tror jag inte har förändrats så mycket.

Moderaterna är just nu ett skepp utan kapten på ett stormigt hav. Sannolikt kommer alliansen att spricka utan Reinfeldt och Borg, det höll på att spricka redan när Schlingmann lämnade skutan men Borg räddade det med nöd och näppe. Det räckte uppenbarligen inte.

Vad är de andra partierna utan alliansen? Alla tre allianspartierna är små partier på gränsen på 4%-spärren. C fick ett mystiskt uppsving nu men det lär inte hålla. Lööf har haft det lägsta förtroendet en partiledare kan ha ganska länge och att det går bättre inför ett val säger egentligen ingenting. Hon är inte särskilt populär helt enkelt. Kanske åker de ut helt nästa val. KD ligger på det lägsta resultatet av alla partier med 4.6% eller liknande. De har inga direkta frågor de vill driva och jobbar inte särskilt hårt heller. De har haft samma siffror ganska konstant hela tiden både inom och utom alliansen. FP har sin skolfråga som Björklund har misskött fatalt illa. Han har ingen förståelse för liberal skolpolitik har det sagts och det stämmer. Förutom skolan har de försvaret men där har de inte presterat så bra heller. FP vill tillbaka till fornstora dar och deras syn på utveckling är att ta tio steg bakåt, deras slogan kunde vara ”det var bättre förr”. Den här politiken lockar en minimal väljarskara och den leder inte framåt. Sannolikt kommer FP att finnas kvar över spärren men de kommer att krympa utan alliansens ledarskap hos M.

Nu i ångesten efter det senaste nederlaget och avgången av Herren Reinfeldt och hans profet säger Lööf och Björklund att de kommer att stoppa allt som kommer från Löfven. De agerar allians fortfarande och det förvånar nog ingen. Omsider kommer de dock att märka att utan Reinfeldt står de sig ganska platt. Alliansen knakar i fogarna och sprickorna växer sakta. Snart kommer de att komma på att de inte vill sitta i opposition i fyra år utan att få något uträttat. De vill vara med i matchen och för att få komma in måste de börja tänka om. De har båda sagt att deras respektive partier aldrig kommer att samarbeta med S. Om detta har de fel. De är inte sina partier. Jag är inte så säker på att deras medlemmar är lika övertygade. Både C och FP är partier som lyssnar dåligt på sina medlemmar. Att Lööf är ledare betyder inte att alla vill ha henne som ledare, det betyder att de inte hittade någon bättre. Hennes förtroende är uselt generellt sett så hon ska nog inte sticka opp för mycket å sitt partis vägnar. Denna misstanke fick jag bekräftad idag och ett partiledarbyte är nog inte alltför avlägset i något av de partierna.

Tittar vi tillbaka så har S haft bra samarbeten med både C och FP tidigare. Det finns egentligen inget som hindrar ett nytt samarbete förutom just deras ledare. Det är dock medlemmarna som väljer ledare och inte tvärtom, att vara partiordförande är ingen tvärsäker rättighet. Lyssnar man inte på medlemmarna så åker man bort. Det ska bli mycket intressant att följa deras respektive kongresser nästa gång. Sannolikt diskuteras det intensivt i deras led just nu.

Min personliga gissning är att den herrelösa hund som först kommer att inse att ingen håller i kopplet är KD. Traditionellt mörkblå men med en kristen grundsyn som säger att S kanske inte är så illa ändå som humant och solidariskt parti. Det beror ju på vilken sorts kristendom de menar dock..

 

Vad händer i de röda leden då? Alla är shockade.. eller?
Löfven sitter i en fruktansvärt knivig situation nu. Han ska bilda regering men har inte majoritet. Den ”naturliga samarbetsparten” är MP, ett parti som vänder kappan efter den varande partivinden utan skrupler. De samarbetar med vem som helst som kan ge dem inflytande. Just nu har de gått samman med S. Förra gången fjäskade de för M. Deras krav kan bli ganska hårda och frågan är hur långt Löfven är villig att gå för att ha dem med vid rodret. Det kan bli bra och det kan bli katastrof. S-väljarna är inte överförtjusta i MP och vice versa. Dreas så kallade miljöpolitik är ibland skrämmande dålig och de prioriterar ganska konstigt ibland. De vill ofta förbjuda saker precis som V och verkar ofta oresonliga i sina beslut. Jag tror på Fridolin men är osäker på Romson. Jag såg nog hellre Wetterstrand vid Fridolins sida faktiskt.

Sjöstedt fick nobben och Sverige häpnade. Varför?
Ja, återigen får vi nog gå till pressen och se vad de har förvanskat. Löfven har aldrig sagt att V är aktuell för regeringsbildande. Han har hela tiden konsekvent sagt att S vill samarbeta med V. Detta har inte ändrats. Sjöstedt har sagt att de vill ha ministerposter i en S-ledd regering men det är hans ord, inte Löfvens. Varför häpnar vi då? Media har piskat in en bild av en rödgrön regering och bilderna under rubrikerna har antytt två röda partier och ett grönt. Det är medias bild och vi har köpt den. Den har dock aldrig varit aktuell. Kanske har Sjöstedt köpt bilden också men det tror jag inte. Han hade nog en ivrig önskan men han måste ha insett att det inte skulle ske. Eventuellt kunde det ha blivit av om rödgröna fått egen majoritet men jag tvivlar på det. Löfven har hela tiden sagt att han vill ha samarbete över blockgränsen och ett av målen är att spräcka blockpolitiken, ett annat mål har varit att spräcka alliansen och här kunde han få båda.

Kort sagt så vore det enormt svårt att få till ett samarbete med ett borgerligt parti med V vid rodret. Utan V ökar möjligheterna markant. V har historiskt sett i S-ledda regeringar stått vid sidan av och de kan tjäna på att göra det även nu. Det spelar ingen roll att V gör eftergifter i frågan om blocköverskridande samarbeten när inga borgerliga partier vill samarbeta med V. Om Jonas är så smart som han verkar så inser han detta. Hade S+V+MP bildat majoritetsregering hade blockpolitiken snarare stärkts när ett rött block tar över efter ett blått. Det var aldrig planen även om media basunerat ut borgarnas propaganda om ett rödgrönt block. Något sådant har aldrig funnits.

Det kan vara ett medvetet spel att Sjöstedt reagerar så hårt på beskedet. Det kan vara meningen att visa borgarna att S menar allvar, de ska tro att V är ute ur bilden helt. Kanske är det så, kanske är det inte så. Det vet vi inte och vi kan spekulera hur mycket som helst om det. Vi vet ingenting om Löfvens planer, vad vi vet är att han är en erkänt stenhård förhandlare och det har han visat nu. Han förhandlade inte ens, han gav bara ett rakt besked. För borgarna är det ett tecken på handlingskraft och det kan vara lockande. Det är dock, hur man än vrider på det, ett löftesbrott mot väljarna. Löfven har hela tiden sagt att det är väljarna som avgör hur regeringen ska se ut. Så blev det inte nu utan Löfven tog saken i egna händer direkt utan omsvep. Det var också ett oerhört dåligt hanterande av saken när Löfven först meddelade sitt beslut för pressen och sen informerade Sjöstedt. Det var fult och det manar inte till förtroende. Men som sagt, vi vet inte om det var ett medvetet fel eller inte.

Stefan Löfven är lite präktig just nu, han har fått på sig en jättekostym och kanske gick makten till huvudet direkt. Han är tvärsäker på ett samarbete med C och FP och han är säker på att alla nu ska ta ansvar för Sverige gemensamt och mota SD i grinden med gemensamma krafter. Jag är inte lika säker. För det första kommer C och FP att säga ifrån den första tiden. Man accepterar inte ett nederlag så fort och vänder sig om till motståndaren och tackar för erbjudandet. Så går det inte till. De kommer att tjura en stund innan något händer. Medlemmarna ska få säga sitt och kanske kommer ledarskapet att bytas ut vartefter. Löfven har för bråttom. Jag är inte heller så säker på att SD-motståndet i alliansen är lika hårt utan Reinfeldt på tronen. Mycket av den saken var hans egen personliga övertygelse men hur förankrad var den i partierna? Kanske visste han det när han valde att lämna allt bakom sig vind för våg. Han skulle aldrig samarbeta med SD men utan honom kanske de andra gör det. Tycka vad man vill om Reinfeldt men han är ingen idiot.

Stefan behöver lite tid att lugna ner sig. Det är inte Volvo han ska förhandla med nu, det är inte den strikta arbetarrätten som ska försvaras. Politikens korridorer ser inte ut som fackets. Han måste lära sig det innan han går till förhandling. Jag har varit osäker på Löfven som ordförande ganska länge och han har inte hjälpt mig att ändra den osäkerheten. Jag tycker inte om sättet han kom in på och jag tycker inte om hans tvärsäkerhet. En socialdemokratisk ledare ska vara ödmjuk och det visar man inte genom att vara en buffel. Jag är en anhängare av Juholt, honom tyckte jag riktigt bra om och han har ödmjukheten även om det kanske var den som fällde honom. En blandning av de båda skulle vara det bästa. Jag stöttar Löfven som partiordförande men jag tar mig rätten att kritisera honom när han gör dumheter. Sådan är kulturen inom S.

Vad tror jag nu då, vad kommer att hända?
S+MP är redan klart. V står i kulisserna som en ettrig röd terrier. De kommer inte att rösta emot S men de kanske inte alltid kommer att rösta med heller. Det kanske låter bra att lägga ner sin röst som de sagt att de ska göra om de inte får som de vill men om alliansen och SD går emot så betyder Vs nedläggning et säkert nederlag. Vad vinner V på det? Nu är det inte tid att vara bitter och barnslig, det hoppas jag att Sjöstedt förstår.

Centern kommer att välja bort Lööf ganska snart och Björklund kommer att avgå inom en inte alltför avlägsen framtid. Han är ingen utan sin stridshingst och det inser han snart. KD vet jag inte vad jag tror om, jag ser dem som ett kvasiparti precis som SD och har svårt att ta dem på allvar. När C och FP bytt ledarskap kommer samarbetet krypande. M kommer att protestera för allt vad tygen håller och kanske tar de upp ett samarbete med SD för att få tillbaka makten och härligheten. De ska dock inte vara så säkra på att SD vill samarbeta med dem efter allt de fått utstå av spott och spe från M hittills.

SD kommer kanske att växa något litet men sen kommer de att falla tillbaka. De har bara en enda fråga och inga lösningar för allt annat. Tar de andra upp den debatten kommer SD att förminskas kanske till och med utanför 4%-spärren till nästa val. Den stora frågan är om någon vågar ta den striden..

Jag tror att det finns hopp men det är litet och spelet är fruktansvärt högt nu. Varje blink och nick räknas vid varje tillfälle, så känsligt är det. Gemensam front mot SD vet jag inte om jag tror på varken som lösning eller realitet. SD måste konfronteras på allvar. Borgarna måste tänka till på vad som är viktigast; att de har makt eller att Sverige behöver en regering. Löfven måste tänka till på hur han uppför sig, han ska stå för vad han säger och inte svika väljarna så som han gjorde nyss. Eftersom jag hatar blockpolitik lika mycket som Löfven hoppas jag på en uppgörelse om regeringsfrågan. Jag är ju också en anhängare av Palmes regeringar och det är min fasta tro att det är dit Löfven siktar med sitt höga spel. För att komma dit måste han dock ha tålamod. Har han det? Han får inte ta ut segern i förskott och han får inte bli för säker på sin förmåga. Trots lång erfarenhet är han ny i det här spelet, det får han inte glömma. Sjöstedt får också ta och lugna ner sig. De är inte stora nog att ställa de krav de kastar ur sig till S. V är de som spelar allra högst nu, de sätter allt på spel och går all in mot en osäker vinst. Tjänar de verkligen på att sitta i regeringen? Historiskt har de varit starkast utanför där de har kunnat påverka ganska mycket. Har Sjöstedt glömt partiets historia? Jag hoppas inte det. Kanske är det läge för Thorwaldsson att ta ett snack med Sjöstedt? De står trots allt varandra mycket nära även om LO stöttat S i valet.

Mycket att tänka på och inga självklara lösningar i sikte.
Det var min analys så långt man kan kalla den det.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.