Konsten att ta ställning

VoteringSå vände vinden igen i Svensk politik.. Riksdagsvalet 2014 var minst sagt rörigt, det fanns ingen säker vinnare före valdagen och det spekulerades om alla möjliga allianser och partikombinationer. Alla hade en åsikt, skulle S vinna ensamma eller skulle de samarbeta med MP och V? Skulle alliansen klara sig eller skulle några av de mindre partierna halka under spärren? Om så sker vem ska då samarbeta med vem? Hur ska vi hantera SD? Ska vi ignorera dem eller ska vi ta debatten? Det fanns egentligen bara en enda sak som ALLA var överens om; ingen ville samarbeta med SD. På den enda punkten var alla överens, det användes tillochmed som skrämselpropaganda att den ena sa att den andre skulle samarbeta med SD och ett sådant svikareparti vill ni väl inte rösta på? Så sa båda blocken hela valrörelsen. SD sa mest ”vi vet inte” om de flesta frågor de fick.

Så kom då valnatten och spänningen var olidlig. Den väntade sammansvetsningen av arbetarpartierna S & V uteblev, istället kom MP in i arbetarrörelsen. Konstigt, tyckte många, vad ska de vara med för när inte V får vara med? De flesta är väldigt medvetna om att MP är ett mycket osäkert kort, en joker, i politiken. De kan samarbeta med vem som helst så länge de tjänar på det själva. De har historiskt tryckt på ja-knappen mest åt högerns förslag och de har aldrig utmärkt sig som ett direkt rött parti. Men det fanns en tanke med detta, tanken var att locka till sig de mindre allianspartierna och visa att man var intresserad av att släppa partiprestigen för ett överbryggande samarbete mellan blocken. Det fick ganska motsatt effekt skulle jag vilja påstå. V blev rasande och gick i opposition, allianspartierna vägrar ens prata med regeringen och lämnar möten i protest för att MP är med i bilden. För högern som alltid kunnat räkna med stödröster från MP var detta ett oerhört svek. Nästan ett större svek än det V kände över att inte ens bli inbjuden till samtal om regeringsposter.

V kom omsider dock in i bilden ändå efter många om och men men inte till regeringsposter som önskat utan som samarbetspartner i ekonomiska och politiska frågor. De fick sitt samtal om vinster i välfärden och kompromisser slöts. Men S spelar ett mycket högt spel här, S+MP+V blir ingen riksdagsmajoritet, det blir däremot M+SD..

M har i hela valrörelsen intygat att de vägrar agera på ett sådant sätt att SD får makt eller inflytande i riksdagen. SD i sin tur har på heder och samvete intygat för sina väljare att en röst på SD på intet sätt är en röst på alliansen. Men, käre läsare, det är högerpolitiker vi pratar om här.. naturligtvis kan vi inte lita ett spår på vad de lovar och garanterar. Det här kallas valfläsk och finns till enkom för att locka väljare. Det lyckades också, SD blev det tredje största partiet med sina 12.9%. Man undrar stilla vad som skulle hänt om SD:s väljare vetat om att man skulle köra på en allianslinje..?

Något det spekulerats om mycket de senaste åren är vilka SD har i väljarkåren, låt mig för ett ögonblick ta upp den tråden för jag är inte nöjd med de analyser som gjorts.

Några analyser menar att SD har en väljargrupp i unga arga män. Vad är en ung arg man undrar jag då? Jag var också ung och arg en gång men då var jag arg på den höger som styrde landet och blev ännu rödare i mitt sinnelag, jag vet att det fortfarande finns unga arga män med samma inställning som jag. Jag anar att den sorts unga arga män som avses är de som vi andra kallar skinnbulor, unga män som går ut på stadens gator och torg med tillhyggen för att med våld uttrycka sina åsikter. Jo, jag kan gå med på att dessa med stor sannolikhet finns med i väljargruppen. Jag tror dock att många av dessa också tillhör andra organisationer som är mer uttalade i sin högerextrema hållning men då det bara finns ett riksdagsparti med inflytande och möjlighet att påverka så väljer man nog att lägga sin röst där. SD har ju sina rötter i vit-makt rörelsen och själva partiet bildades ju av gamla SS-män så nog finns det fog att rösta på dem i den här gruppen.

En annan grupp jag vet ligger på sverigedemokraternas bord är några av våra invandrargrupper. De kristna invandrare och flyktingar som drivits ur sina länder av muslimer lägger inte sällan sin röst på det parti som uttryckligen inte vill ha muslimer i Sverige. Det parti som varnar för islamifieringen, vill förbjuda moskéer och som heter sverigedemokraterna.. det måste ju vara bra? Sverige, man vill ju vara stolt över sitt nya land? De flesta nationer bär en stor stolthet över sitt hemland och när de flyttat tar de på sig samma stolthet över sitt nya land, det är bara svenskar som inte skryter eller stoltserar med sin nationalitet.. det anses inte svenskt. Vi är lite udda på många sätt. Sen heter det ju -demokraterna och demokrati vill man ju ha när man flytt från en diktatur. Det måste ju vara det svenskaste som finns! Det finns en enorm grupp väljare av den här sorten i SD, det har många undersökningar visat. Vad de inte förstår är att SD egentligen inte bryr sig om vilken religion flyktingar och invandrare har, är de inte svenska i sättet och utseendet så är de inte välkomna. SD vill ha ”svensk kristenhet” bevarad och vad det är kan vi andra bara spekulera i men mest troligt handlar det om den feodala katolicismen. Den sortens kristenhet finns inte kvar på särskilt många platser i världen, inte ens här.

En annan stor väljargrupp är pensionärer. SD la det mesta av sitt valfläsk-krut på pensionärerna. Skatter skulle sänkas på pension, kvalité i vården skulle ökas osv. De som byggt landet starkt som nu är pensionerade ska leva som kungar och drottningar för det är de värda. Jag håller med om det, alla har rätt till en värdig ålderdom men de har också rätt till hållna löften. Mången pensionär la sin röst på SD 2014 för att det partiet som mest verkade värna deras intressen verkade bra. S pratade mest om vård och sköterskor och M pratade mest om valfrihet i vården men ingen belyste pensionärernas dilemma som SD. Alla pensionärer tillsammans utgör en ganska stor väljargrupp, större än det totala antalet röstande på SD.

Sen finns de som vill ”röra om lite”, missnöjesröstarna samt de som inte egentligen vet vad valet handlar om och vad partierna står för. Missnöjesrösterna är dock om jag får gissa ganska få i sammanhanget. De flesta som orkar släpa sig till vallokalerna för att lägga sin röst vet vilka de röstar på. De vet också varför de lägger sin röst på just det partiet men de kanske inte vet tillräckligt för att inse vad den rösten kan orsaka.

Nu hoppar vi fram lite i tiden och hamnar på den tredje december 2014, dagen då budgeten ska röstas fram. Den budget som ska gälla hela 2015. Nu blir det kalabalik. Skillnaden mellan allianser och partier är egentligen inte särdeles stor, de rödgröna vann med hårfin majoritet och eftersom V inte fick vara med och leka i regeringen så blev läget något finare ändå. SD hade gått ut och sagt att de tänkte rösta på alliansens förslag. Alliansen väljer att inte inse allvaret i detta utan går naivt ut och proklamerar att vad som än händer så är det sossarnas fel. De röstar på sin egen budget oavsett vad som händer. Borgarna är naiva och dumma, de väljer att inta en högst infantil ställning i det här spektaklet. De vill följa praxis säger de och det betyder att de måste rösta på sin budget, det är de skyldiga väljarna. Ja, till viss del håller jag med. Att de röstar på sin egen budget innebär inte per definition att de ger SD inflytande men i vetskapen om att SD kommer att största på alliansbudgeten så vet de mycket väl vad det innebär. Praxis säger också att man kan lägga ned sin röst för att låta regeringen göra sitt arbete som de fått mandat av svenska folket att göra. Det är det vanliga läget. Alliansen väljer att istället gå i aggressiv opposition till synes oförmögna att förstå vad det innebär.

Tidigare har S samtalat med allianspartierna och vädjat att de antingen samarbetar om budgeten så att de kan skapa en gemensam blocköverskridande budget eller att de väljer att lägga ned sina röster. Alliansen svarar nonchalant att det inte är deras sak att se till att regeringen får igenom sin budget. Ska de samarbeta så får S anpassa sig till alliansbudgeten, något annat samarbete kan de inte se.

SD å sin del har skrikit sig både blå och hesa över att praxis ska följas i svensk riksdag. Den gången gällde det tillsättandet av en vice talmanspost som SD ville ha. Praxis är att de tre största partierna får en varsin talmanspost och nu var det avgörande att praxis skulle följas till varje pris! De övriga partierna tyckte att reglerna ska följas så SD fick sin talmanspost. Kanske tänkte S att om praxis är så viktig så kanske vi kan räkna med att de följer den även i budgetfrågan och då röstar de på sin egen budget som automatiskt innebär att S+MP-budgeten går igenom. Tänk så fel de hade, jag påminner om att det är högerns representanter vi pratar om. De gör bara det som gynnar dem själva, de struntar i praxis om det gynnar någon annan.

Nu förväntade sig alla partier att SD skulle följa praxis även här vilket de naturligtvis gav själva fanen i. Det här är ett parti som funnits med oss sedan 1988 och kämpat ”to the skin of their teeth” för att komma in i riksdagen. Nu när de fått en sådan röstchock svällde deras ego så till den milda grad att de inte kunde hålla sig från att utöva sin nyfunna makt. Makt har den inverkan på folk tyvärr. De klickade glatt på ja-knappen när aliansbudgeten lades fram till votering och där sjönk HMS Svea som en sten. Regeringskaoset var ett faktum. Borgarna jublade för nu skulle deras budget vinna, förhoppningen var att Löfven skulle avgå och då skulle talmannen fråga alliansens företrädare om de vill bilda regering och helvetet kunde fortsätta i ytterligare några år för folket som inte ville ha deras förbannade politik. Naivt och dumdristigt tror alliansen att de kan styra SD som de vill..

Vi stainer up ett ögonblick och tittar på några tråkiga siffror. Hur stort mandat har de olika partierna egentligen, vem kan egentligen styra vem?
2014-valOm vi tittar på allianspartierna så är SD ganska mycket större än de flesta med sina 12.86%. C 6.11% FP 5.42% KD 4.57%. Bara M med sina 23.33% är större i alliansen. Är det då riktigt klokt att tro att exempelvis den kaxigaste partiledare riket någonsin skådat, Annie Lööf, ska kunna domptera Karlsson eller Åkesson? Ska Björklund eller Hägglund med sina konflikträdda eller överdrivet självsäkra attityder kunna styra den unge hetsporren Karlsson som kan kasta ett dubbelt så stort väljarförtroende i ansiktet på dem? Hur är det egentligen tänkt att alliansen med sin naiva inställning till verkligheten ska kunna kontrollera SD som nu inte bara blir ett riksdagsparti utan ett regeringsparti?

Det här har vi sett tidigare i historien och det gick inte så bra som några av er kanske minns om ni var vakna i skolan. Men huruvida det är bra eller inte är oväsentligt för högern, allt man ser är den härliga makten och hur socialismen krälar i stoftet för kapitalet och överheten. Men Löfven är inget pucko som alliansen räknat med. Han har varit med i maktspelet tidigare och vet hur näringslivet och kapitalet tänker. Jag misstänker att själva idén med att utlysa sin avgång om hans budget inte gick igenom var noga uträknad. Med det uttalandet satte han igång en process som han visste skulle ge utdelning. Högern fastnade i det sirapsklibbiga maktruset som förlamade hela deras maskineri samtidigt som han själv kunde förbereda en extravalsapparat. Det lyckades också. Han blåste högern vid näsan och utlyste extraval, nja han sa i alla fall att han skulle utlysa extraval för det är ju inte officiellt för den 29/12.

Där stannade kapitalet upp i sin glädjeyra en stund, de kände sig lurade sa de. Nästan omedelbart kallade de Löfven till möte för att diskutera hur praxis kunde ändras till regel så att partier kunde regera i minoritet utan risk för slika fulspel som SD nu genomfört. Men det var lite sent för att famla efter utsträckta händer nu när de gjort sitt val och visat var de står. De samregerar hellre med SD än samtalar med S. De hade nu visat svenska folket hur oerhört maktkåta de är och allt som räknas är makten till vilket pris som helst hur smutsigt det än är. Löfven menade att ni vet var jag finns om ni vill prata men då blir det på mina villkor. Min hand är inte utsträckt längre, ni har skitit i det blå skåpet så nu är det krig; klass mot klass!

Lööfs respons var blixtsnabb, är det något den kvinnan har erfarenhet av så är det att hitta syndabockar när hon själv gjort bort sig (vilket hon gör varje gång hon öppnar truten). Nu hette det plötsligt att om Löfven så gärna ville samarbeta så hade han kunnat rösta på alliansens budget. Sverige tystnade.. drog efter andan.. och sen bröt skrattet ut i folkhemmet som en orkan blandat med ett vulkanutbrott. Hon menade alltså att den partikoalition som svenska folket röstat fram några månader tidigare som tydligt tog avstånd från den borgerliga regeringens nedmontering av samhällets välfärd skulle bli lydparti åt den allians som folket tydligt inte längre ville ha som regering! Makalöst. Hade dumhet haft världsmästerskap så hade Lööf fått dubbla guld. Hennes tidigare uttalanden om att den lokala glassförsäljarens åsikt slog högre än alla vetenskapliga analyser i världen eller att det är olagligt att vara kriminell osv.. alla de grodorna bleknar i jämförelse.

Nej, Annie, det är inte ett alternativ. Det har aldrig varit ett alternativ och det kommer aldrig att bli ett alternativ. Nu är det block mot block som gäller och folkets reaktion lät inte vänta på sig. De närmaste 24 timmarna efter budgetfiaskot och löftet om extraval så fick S över ett tusen nya medlemmar. Det är en tydlig signal från folket. Kanske finns möjligheten att några väljare hade insett sitt misstag och gladdes åt en möjlighet att ändra sin röst? Kanske kan den dryga miljon pensionärer som nyligen vädjat till SD att INTE rösta på alliansens budgetförslag tagit ställning och insett att bara en röd politik kan ge dem fördelar? Kanske blev några tusen SD-väljare så gruvligt besvikna över att det löfte som tidigare bedyrats att en röst på SD absolut INTE var en röst på alliansen visat sitt nya missnöje och gått tillbaka till sitt gamla parti? Kanske kom de gamla moderaterna som plötsligt migrerat till SD på att det innebar en marginell skillnad eftersom de tydligen aspirerade på ett allianssamarbete ändå? Jag vet inte vad som hände men antalet nya medlemskap i S växer för varje timme..

Så vad hände egentligen där vid budgetvoteringen?

SD svek i stort sett alla sina vallöften och därmed sina väljare. De övergav pensionärerna, de arbetslösa och de som ville ha förändring i svensk politisk riktning. De svek de fattiga och de sjuka och alla andra de lovat förändring. En liten grupp höll de sina löften till: de som vill ha makt. De gjorde hela den politiska debatten till ett spel om invandring, den enda fråga de menar sig vilja diskutera. Men nu vill de inte diskutera längre, de har nu öppet och tydligt sagt att de kommer fälla ALA partier som inte anpassar sig efter deras önskemål i invandrings-, flykting, och migrationsfrågan. De har förvandlat svensk politik till en enfrågepolitik. Resten bryr de sig inte om, de har ingen politik för något annat än den här enda frågan som egentligen är en ickefråga vilket har bevisats om och om igen utan resultat. Faktum är att vi behöver mer folk i Sverige nu, en del kommuner går på knäna för att överleva då de har för få invånare. Företag får stänga och samhällen står öde för att det saknas folk som kan handla och investera och få samhället att växa. Det här är lika viktigt för SD som vetenskap och forskning är för centern. Det här kommer att kosta röster för SD, det kommer förhoppningsvis att bli en nyttig läxa i hur folket fungerar när det väl gäller. Folket vill inte ha mer allianspolitik, ett smart drag då är att inte stötta alliansen.

Alliansen å sin del visade vilka fula troll de är. De visade med all önskvärd tydlighet att det där pratat om att på inga villkor ge SD inflytande bara var dravel och skitsnack. Det har rapporterats mycket om hur M-väljare flyr till SD med sin mer radikala högerpolitik och det kommer i ett nytt ljus nu. Det har rapporterats om att högerkommuner bjuder in SD, att lokala FP och KD föredrar att samarbeta med SD hellre än S vilket kommer i ett helt nytt ljus nu. Var det bara Reinfeldt som inte ville samarbeta med SD och nu när han är ute ur leken så råder en annan inställning? Reinfeldt å sin sida var inte sen att nyttja situationen, senast idag var han i dansk media och pratade om hur stort, tomt och öde Sverige är när man flyger över det och att det finns hur mycket plats som helst att ta emot folk. De eventuella SD-motståndare han lyckas värva med det utspelet lär visa sig..
Hur som helst så svek allianspartierna sina väljare med kraft. De har gått till val på att bland annat uppvisa en ytterst hård forn MOT SD, de ord som kommit ur deras munnar har generat den modigaste. Även jag har lett lite åt Lööfs hätska konfrontationer mot Åkesson i Agenda men allt det där är borta nu. Nu har de tagit ställning för främlingsfientligheten. Nu har de visat hur mycket makten betyder för dem och att ett samarbete med den påstådde lede fi inte får stå i vägen för mer härlig makt. Efter de svador Lööf spydde ur sig över Åkesson kan det bli intressant att se hur de håller handen framledes.. ”Vi tar ansvar för Sverige”? Pyttsan! Sist men inte minst visade alliansen att de fullständigt struntar i vad folket vill och tycker. De vill bara fortsätta driva sin näringslivsvänliga politik som kostar folket jobb, utbildning och framtid. Tack, nu vet vi var ni står.

S däremot visade att de fortfarande är ett rött socialistiskt parti. Arbetarilskan finns kvar i Löfven och den näve som tidigare ödmjukt var utsträckt är nu knuten röd och ilsken riktad mot kapitalet och överheten. Barrikaderna står redo att bemannas och nu får vi äntligen se den LO-bas som tillsattes i arbetarnas parti. Löfven agerar allra bäst utan manus och det tal han höll inför den samlade pressen efter nederlaget var inte författat av någon utan det kom från hjärtat. Han talade stadigt och säkert till skillnad från de stammande tal vi är vana att se fulla av felsägningar och osäkerhet. Det finns en risk med det naturligtvis, SAP har visat tidigare att en ledare inte bör vara för socialistiskt lagd men min förhoppning är att S nu samlar röster som lämnat partiet i missnöje över den veka borgarflirten.

Var står då V och MP i allt det här? Hur kommer en framtida regering se ut om S vinner valet? Kommer vi fortfarande samarbeta med MP trots att många S-väljare inte vill det? Kommer vi att samarbeta med V? Det här kan sluta på många sätt..

Några menar att den här krisen gynnar SD, att de samlar röster nu när de visat att de har makt. Några menar samtidigt att det här knappast gynnar SD som visat att de är för heta på gröten och tar för stora risker för tidigt. Jag såg en analys som menade att allt hänger på om Åkesson kommer tillbaka innan valet eller inte, hur jag ska tolka de vet jag inte men kanske betyder det att Åkesson är den stabila ledaren emedan Karlsson är hetsporren och att båda har sina för- och nackdelar. Några menar att det här extravalet gynnar S och vissa menar att det inte gynnar S då ett extraval vid ett nederlag ses som ett svaghetstecken. Några menar att alliansen stärks av det här vilket jag har väldigt svårt att se..

Min egen förhoppning är att S växer, SD försvagas tillbaka till sina tidigare 5% eller mindre, alliansen splittras eller tappar röster för sin lek med extremhögern. Inom några av allianspartierna finns det öppna krav på ledarbyte vilket antyder ett stort missnöje. Min förhoppning om en ny regering är S ensamma med stöd av V. Jag vill inte se MP i en S-regering då de är alldeles för oberäkneliga för att lita på, de har en osäker inriktning som inte riktigt platsar i S. Jag tror också att alliansen inte välkomnar MP om de vill tillbaka dit på grund av sitt ”svek”. Jag skulle kunna tänka mig ett S-samarbete med FP och C förutsatt att de byter ledare. Varken Björklund eller Lööf kommer att vika sig inför S om det så bara innebär kompromisser och överenskommelser. Inom deras respektive partier finns det dock önskemål om att samarbeta med S som de gjort tidigare så jag tror att det finns en möjlighet där men inte så länge Björklund och Lööf sitter kvar.

Något S + M läge kommer aldrig att uppstå, vare sig Batra sitter som ledare eller inte, ty så stora är skillnaderna mellan dessa tu att den spricka som finns nu knappast går att läka inom de närmaste decennierna. När M läckt medlemmar så mycket till SD så finns det ingen möjlighet till försoning som det ser ut nu. Det finns tydligt en vilja att dra partiet ytterligare åt höger och då finns inga möjligheter till vänstersväng. Inte heller tror jag att S skulle vilja ha något med M att göra nu när de tydligt visat att de är villiga att ge SD inflytande och dessutom regeringsmakt.

Det som hänt nu har varit en ögonöppnare för många. Både SD, alliansen och vänstern har visat var de står med all önskvärd tydlighet. Den som fortfarande menar att det inte finns några skillnader mellan blocken är antingen blind eller ofattbart korkad. Nu framträder ideologierna och de innersta värderingarna, låt oss hoppas att det märks den 22/3 2015.

Den som missat det måste få påpekat för sig hur omogna SD är som parti. De är inte mogna att sitta i riksdagen om de inte vet hur spelet fungerar. Här vill jag framlägga den absolut dummaste kommentaren i hela det här spektaklet, faktiskt dummare än den som ärkenötet Lööf yppade om att äta upp sin högra sko. Den kommer från SD som sa att de röstade på alliansbudgeten för att de inte trodde att den skulle bli verklighet.. De trodde alltså att den budget som fick flest röster inte skulle gå igenom? De trodde inte på alliansbudgeten men röstade på den ändå? De röstade inte ens på sin egen budget, betyder det att de inte tror på den? Vet de om hur värdelös den är? S budget är den som mest liknar SD:s budget, SD har hela tiden sagt att de ska rösta på den budget som är bäst för Sverige enligt deras mått mätt. Det logiska här är ju att de röstade för S-budgeten men istället lägger de sina röster på en budget de inte tror på, som står längst ifrån deras egna och som de inte tror kommer gå igenom.. De visste uppenbarligen inte att den budget som får mest röster blir den rådande för kommande år oavsett hur det blir i extravalet. 2015 blir ett år med alliansbudget oavsett vem som sitter vid makten. Det kan vi tacka SD för som inte vet hur det fungerar! Finns det någon Svensk som vill ha den sortens oduglighet i riksdagen? Vem röstar egentligen på ett parti som inte röstar på sitt eget budgetförslag? Det övergår mitt förstånd..

 

PS.
Det skulle ha funnits länkar till artiklar i det här inlägget men min internetuppkoppling trodde inte på att det skulle gå igenom så den röstade på att vara otillgänglig vid skrivandet..

This entry was posted in Politik. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.