Hinc robur et securitas..

svea-lejonVi lever sannerligen i en märklig värld. I åtta år skanderade vi slagord för att störta kapitalismen i Sverige, i åtta år kämpade vi för att sparka borgarna av tronen, efter åtta år lyckades vi… med nöd och näppe bör tilläggas för någon stormseger kan vi inte prata om. Nu sitter vi här med ett ganska prekärt parlamentariskt läge där alla är beroende av alla andra för att något ska kunna göras alls. Så, what’s up Sweden?

Vi har ett parti som är emot precis allt. De är emot rättigheter för barn, rättigheter för kvinnor, rättigheter kort och gott och de röstar emot det mesta på oftast ganska lösa grunder som att de tycker att ”frågan borde tas upp i ett annat forum” dvs ett läge där de flesta väljer att lägga ned sina röster väljer det här partiet att aktivt gå emot oavsett konsekvenser och att de egentligen var för förslaget. Moget. Det här partiet växer. De flesta jag känner som röstat för det håller inte med deras politik (vilket det nu kan vara för den verkar ändra sig ganska ofta beroende på vem som tillfrågas) men röstade på dem ändå för att ”det fanns inga andra alternativ”…? Jag kan så här på rak arm nämna minst sju (7) andra alternativ och lokalt ytterligare några till. Men nä, det fanns inga andra och dessutom är det ju lite fräckt och rebelliskt att göra något man egentligen vet är fel. Man kan ju sitta därhemma i TV-soffan med sin smygrasism och tycka att man rört om lite i grytan när partiet man röstat fram sitter i EU och röstar emot barns rättigheter. Rebelliskt, så skulle nog Billy the kid ha gjort eller Kapten Zoom eller nån annan rebell man identifierar sig med där i mysbrallorna framför TV-sporten med groggen i näven hemma i medelklasshemmet i övre svenssonkvarteren. Där är ni trygga med era hemlarm och försäkringar, vad spelar det er för roll om någon annans unge blir kidnappad ute i världen? Det skulle aldrig ni låta hända era barn, om ni ens har några, eller hur. Ni kan också sitta och spy ur er okvädingsord över den där ”terroristungen” som blev ordentligt misshandlad av en vakt härom sistens, ”det vet man ju hur dom där är” eller hur? Det är pinsamt att tillhöra samma nationalitet som er! Moder Svea vrider sig i plågor över er idioti.

Vad har vi mer då, högern ja.. Ja, vad är det för cirkus som pågår på högerflanken? Batra är ju en intressant figur, hon blev väl inte superpoppis i de egna leden när ett av hennes första beslut var att köra över alla i decemberöverenskommelsen som hon inte hade varken sitt eget partis eller alliansens stöd för egentligen? Hägglund har kastat in hatten och hysteriske Björklund gapar på som vanligt. Både KD och FP gör sitt bästa för att stärka SD med sina vansinnesuttalanden, de är partier med panik som ser en allians som faller i bitar och de egna partierna kryper sakta men säkert långt ifrån riksdagsspärren så hur ska de hålla sig kvar? Moderaterna låter dem ju inte ha något att säga till om i alliansen och centern slipar ju sina egna knivar för att ta över statsministerkandidaturen med Lööf istället för Batra så där har de inget att hämta.. Självklart går de till det parti där de kan få gapa fritt om vad som helst och lägga fram vilka galna förslag som helst och komma undan med det: Sverigedemokraterna.

Hur går det för SD då? Ja, det är ju lite lustigt men ju fler skandaler som stormar runt SD desto bättre går det för dem i mätningarna. Nu efter senaste skatteskandalen följt av ja, vad ska man kalla det.. medieskandal? så ser vi samtidigt en ökning för partiet med upp till 20%. Dvs att ju mer de missköter sig desto fler röster får de.. Förklaring på det någon? Det händer så mycket så ofta i det där partiet att man knappt hinner med i svängarna men hur är det möjligt att de växer? Skyll inte på politikerförakt, det här handlar mer om demokratiförakt eller förakt mot det sunda förnuftet.

På vänsterflanken verkar det vara kav lugnt. Sjöstedt hojtar till ibland och verkar inte vila precis och det är bra, Fridolin har fått på sig regeringskostymen och försöker få den att passa på bästa MP-manér, dvs han har en modell som kan vändas efter rådande vind. Ska man sitta i regeringen får man faktiskt kompromissa eller hur? Även om det gäller partiets egna grundprinciper och gamla kärnfrågor. Kärnkraften t.ex. vill ju MP avveckla eller förresten, det kanske inte är så noga om regeringskostymen kräver något annat. En av miljöpartiets tidigare paradfrågor om medborgarlön har slopats för det mer regeringsmässigt neutrala arbetslivstrygghet, något som inte faller alla i smaken inom partiet men regeringsduglighet kräva sina offer. Jag har aldrig litat på mp, de har alltför lätt att svänga dit maktens vindar blåser och de bevisar det om och om igen. Löfven får passa sig så att han inte pressar för hårt, nästa gångs kanske alliansen känns mer lockande (det har hänt förr).

Så vad håller vår regering på med då? Populism och rubrikmakerier på den offentliga arenan? Parader i Frankrike och liknande nonsens? Vafalls, nonsens? Hur vågar jag! Ja, hur vågar jag.. Vi har egna problem att hantera i Sverige och hur berömvärt vårt internationella agerande än är så känns det bara som en stor bluff. Carl XII gjorde samma sak på sin tid, Sverige var för trögstyrt så han flydde utomlands istället. Idag sitter socialdemokraterna i det parlamentariska läget att de inte kan styra efter eget huvud, ett mardrömsscenario för vilket parti som helst. Vi (ja vi, jag är ju sosse som bekant) måste få igenom alla våra förslag genom både alliansen och SD i riksdagen, något som decemberöverenskommelsen inte alls garanterar och om alliansledamöter inte respekterar den så är det i stort sett omöjligt att få igenom några förslag alls. S kan helt enkelt inte göra så mycket så länge vi har det regeringsläge vi har idag. Sett i ett perspektiv av ett visserligen försvagat alliansblock men ett däremot stärkt SD-block så är inte våra regerande förutsättningar direkt lysande så jag har viss förståelse för att statsministern siktar på det internationella planet där vi faktiskt kan synas och skapa bra kontakter och förtroenden i frågor om bland annat yttrandefrihet, demokrati och Palestinas frigörelse som egen stat m.m. Men vi har egna problem som måste lösas också.

Sittande regering har lovat Europas lägsta arbetslöshet till 2020 och hur går det tycker ni? Har något över huvud taget gjorts för att nå dit än? V ville avskaffa FAS 3, något som riksdagen haft på agendan tidigare i form av att stoppa anvisningar till nämnda sysselsättningsfas som på intet sätt leder till varken jobb eller utveckling för individen. Det beslutet struntade alliansregeringen blankt i och sittande regering verkar vara inne på samma spår. Här ska inte stoppas något FAS 3 inte. Ylva Johansson som var så vansinnigt vass i debatten när alliansen styrde har fått munhäfta och är inte alls särskilt vass längre. Beslutet om att stoppa anvisningar till FAS 3 står fast men även denna regering struntar i det. I valrörelsen 2014 hette det att med en röd regering skulle fas3 vara ett minne blott men.. vad hände då? Ja, det hände att anordnarbidraget sänktes från 4950:-/mån till 2200:-/mån per arbetslös eller ska man säga sysselsatt? Det pratas också om en ”naturlig avfasning” men vad det innebär mer konkret vet tydligen ingen tillräckligt om för att det ska kunna avslöjas. Jag vet inte om jag tycker att det här är en bra väg till målet 2020 Ylva.

Ylva är säkert medveten om att de som sitter fast i FAS 1-3 inte räknas som arbetslösa utan som sysselsatta vilket sänker statistiken, att avskaffa FAS-systemet skulle därför innebära att antalet arbetslösa ökar dramatiskt, precis samma läxa som alliansen fick lära sig när de skulle sänka arbetslösheten genom utförsäkringar och avskaffandet av alla arbetsmarknadsprojekt etc. Antalet arbetslösa som kom fram ur gömmorna var enormt. De gjorde det för att visa hur S ”gömt” arbetsföra i falsk statistik men sen var de ju tvungna att göra samma sak för att kunna nå sina mål och lösningen hette FAS. Ylva är nog inte dummare än att hon begriper vad som händer om man stänger ned FAS.

Men nu är det ju inte FAS det handlar om, det handlar ju om att skapa arbeten och riktiga jobb till de som inget har. Nu börjar vi komma till det som S är bra på historiskt och som utgör en stor skillnad mellan höger och vänster: regleringar. Alliansen var inne på rätt spår när de sänkte arbetsgivaravgiften för unga, det hade kunnat gå vägen OM det hade reglerats men högern har en inbyggd allergi mot regleringar så det hände naturligtvis inte. Till och med Borg sa att om det här hade nyttjats på det sätt som var tänkt så hade arbetslösheten bland ungdomar minskat dramatiskt men det utnyttjades istället till företagens fördel. Vad trodde de? Att girigkapitalisterna plötsligt skulle få en ödmjuk fläck i hjärtat och sätta någon annans intressen före sina egna? Nåja, Borg är ju en son av socialiststaden Norrköping så han kanske har en mänsklig gen någonstans ändå.

Istället för att anställa unga så tog företagen den här nya möjligheten att öka sina bonusar. Vad händer då, hör upp nu Ylva, om man reglerar dessa subventioner? Quid pro quo. Ni får det här om ni gör det här annars blir det inget. Så gör man politik effektiv. Det är S styrka att införa vågade satsningar och samtidigt reglera dem så att de inte missbrukas. Det är därför vår politik historiskt har varit både vågad och framgångsrik.

Finns det fler saker man kan göra? Ja, idag spekuleras det mycket i hur vårt ekonomiska system fungerar och hur det kan ändras. Rent skitsnack om ni frågar mig. Det spekuleras inte alls i hur det fungerar utan i hur vi ska få det att fortsätta att inte fungera utan att det märks. Det finns reella lösningar på vårt finansiella dilemma, lösningar som regeringen och riksdagen kan genomföra utan några större problem alls men de vill inte se dem. Varför? Jo, vårt ekonomiska system idag är ett så kallad skuldbaserat system som kan generera enorma vinster till ett utvalt fåtal. Dessa kan sedan ge sina röster i vissa känsliga frågor eller sponsra väl valda tillställningar osv, det vi andra tror är demokratisk politik med andra ord. Näringslivet tjänar på det, bankerna tjänar på det och politiker tjänar på det. Folket… vi förlorar fett på det.

Hur våra riksekonomer än ändrar om i strukturer och räntor och vad det nu är så kommer felet i systemet att bestå. Det är systemet som måste ändras om vi ska få till någon förändring. Är systemet trasigt? Fungerar det inte? Visst fungerar det, alldeles för bra faktiskt. Systemet slussar pengarna uppåt i en rasande fart och är helt felfritt på det att det skuldsätter folket och gör bankerna rika. Det är så det är konstruerat.

Nu är det så att det finns saker som behöver förnyas i svensk politik, regeringsformen t.ex. Regeringsformen skrevs 1974, för över 40 år sedan, och har inte förnyats sedan dess vilket innebär en del brister. 1974 fanns inga digitala banksystem och inga digitala pengar. Regeringsformen fastslår att riksbanken är den enda som får skapa sedlar och mynt. Så är det idag men alla andra banker skapar digitala pengar ur luft som folket som lånar dessa påhittade pengar sedan får betala ränta på. Skriv om regeringsformen så att den innefattar även digitala medel så slipper vi alla luftpengar som ruinerar folket. Det skulle skapa en viss förändring i välfärdssystemen ganska snabbt. Eventuellt skulle det ändra hur företag investerar och lånar och det skulle kunna påverka arbetsmarknaden kännbart.

Sen finns det en sak som en del andra länder har börjat nosa på som har absoluta effekter på arbetsmarknad och samhällsstruktur: skuld- och räntefria pengar. Inför skuld- och räntefria pengar att sättas i cirkulation i samhällets infrastruktur, logistik, pensionssystem osv. så kommer arbetslösheten att minska dramatiskt på oerhört kort tid. Vad är problemet? Jo, vinster och bonusar kommer först att minska ganska ordentligt för att sedan öka igen, kanske inte till samma nivåer men stabilt och hållbart. Det blir meningslöst att spekulera i finanser och alla snabba cash kommer att utebli för exempelvis banker. Det skulle lösa problemen snabbt men är våra politiker beredda att riskera att inte ha banker och näringsliv bakom sig?

Medborgarlönen (också kallat basinkomst) som mp tog bort från partiprogrammet är ytterligare en lösning som man inte ens vill nämna med en viskning i Sveriges riksdag. Visst skulle det fungera, i alla länder där man provat det har man kunnat se att i motsats till vad många verkar tro, dvs att folk slutar jobba, så ökar produktivitet och företagande, sjukvård och våld minskar liksom depressioner och andra välfärdsproblem vi upplever idag.

Allt det här är värt att titta på för en regering som vill sänka arbetslösheten och skapa en stabil välfärdsstat. Det bästa med alla dessa lösningar är att det inte kostar något, de ryms inom den knappa budget vi har idag. Allt som krävs är några riksdagsbeslut. Bromsklossen heter alliansen och SD men om alliansen håller överenskommelsen så borde dessa beslut gå igenom. Varför provar vi dem inte då? Jo, Svenskt näringsliv sitter i vägen. De vill ha en hög arbetslöshet då det gynnar affärsmodellen. Det är en kapitalistisk sanning att hög arbetslöshet gynnar vinster, skapar konkurrens om lägsta lön och allt annat kapitalistiskt skitsnack som bara förstör ett samhälle och gynnar de som har mest.

S problem är att de har triangulerat sig fram till makten och nu måste de måna om mittenväljarna de lyckats hitta. Därför skulle någon av dessa lösningar vara ett enormt vågspel om makten. Men tror ni inte som jag att om alla i samhället gynnas, arbetslösa får jobb, företag kan utvecklas, innovationer blomstra, infrastrukturen utvecklas, pensionssystemen stärkas etc. att antalet röster på partiet som skapade denna stabilitet skulle öka? Helt utan triangulering dessutom. Men istället för att ens ta upp någon enda av dessa lösningar eller ens diskutera förslagen så springer vi omkring i bluffparader utomlands och försöker lösa hela världens demokratiska problem.. Det är helt enkelt för trögstyrt i Sverige idag. Alliansen går inte att lita på vad gäller överenskommelsen och SD kan vi lita på går emot allt som inte faller dem i smaken (och allt annat också som det verkar).

Hinc robur et securitas..
Detta är riksbankens valspråk som en gång fanns på alla rikets sedlar. Det betyder ”Härav styrka och säkerhet” och var ett intyg på att sedelns värde kunde lösas in mot guld. Idag kan inga sedlar lösas in mot guld längre, dagens pengar har ingen förankring längre eftersom de skapas av banktjänstemän som ovetande bryter mot lagen då de skapar pengar ur ingenting som de lånar ut mot ränta. De lånar ut något som inte finns så hur skulle vi kunna lösa in pengar mot guld? Det är också ett bittert rubricerande på Sveriges pinsamma situation där vi har ett arbetarparti som tar näringslivets frågor före arbetarnas och vägrar konsekvent hitta lösningar på rikets och folkets problem i rädsla för bankers och näringslivets minskade stöd. Den svenska tigern har blivit en stympad gammal tamkatt, moder Svea har blivit gammal och grå och varken hör eller ser så bra längre. Det förr så stolta SAP, Sveriges Arbetares Parti, springer numera näringslivets ärenden och skanderar den borgerliga ramsan att ”alla SKA jobba” istället för som det hette förr att ”alla ska ha RÄTT att jobba”. Istället för att utnyttja sin regeringsställning för att via lagstiftning sätta press på riksbanken och alla privata banker i syfte att skapa en hållbar välfärdsstat så slänger de problemen på individen och medborgarna med lögnen att alla måste jobba för att Sverige ska bli starkt igen.

VI, folket, röstade fram er för att göra ett jobb. Kasta inte över problemen på oss. Lösningarna finns, vi förväntar oss att ni tar tag i problemen och löser dem. Allt annat är fegt.

 

This entry was posted in Politik. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *