Ecce homo

Vad är det här nu då, det är väl inte dags att lägga upp pusselbitsbilder än?

Nej, ingen fara. Det är inget direkt politiskt inlägg heller och det handlar definitivt inte om snus. Slappna av, det handlar bara om förmågan att tänka det där lilla extra steget och inte göra som man brukar.

Nu ska du först och främst ställa dig en mycket viktig fråga:
Tillhör du den skara människor som den 2:a april varje år lägger upp en bild på en pusselbit med fyra färger eller ett fyrfärgat hjärta eller liknande på valfri social medieplattform? Den 2:a april är då alltså World Autism Awareness Day och det är den dag varje år du kan hitta kollegor, vänner och helt främmande människor med olika färger på strumporna, det kallas att ”rocka sockan” och syftar till att stötta alla som kanske inte har så stor koll på saker och ting och inte tycker att sociala normer är så viktigt.

Om svaret är ja så ska du absolut fortsätta läsa och om svaret är nej kan du väl läsa ändå bara för att jag har gjort mig besväret att skriva allt det här.

Hur funkar det här nu då, vad ska den här pusselbiten symbolisera? Ja, den symboliserar att vi alla hör ihop och den symboliserar att struktur kanske inte alltid är så lätt och den symboliserar livspusslet och lite allt möjligt. Personligen tycker jag att den är fånig men folk behöver symboler och då funkar väl den här lika bra som något annat.

En gång om året ser man tusentals pusselbitar på Facebook och Instagram och alla andra sociala plattformar där folk spyr ut sina liv i tid och otid och varje sådan dag vill alla vara en del av den stora massan där alla gör likadant. Många vet inte ens vad det handlar om men en del vet kanske lite och några få vet alldeles för bra.

Autism vet ju alla vad det är eller hur? Nja, jag är inte så säker på det. Hur många autister har du personligen i din närhet just nu t.ex? Svaret är förmodligen fel för du vet inte. Den större delen av autistiska syndrom är osynliga. Någon som har Downs syndrom har inte ett osynligt syndrom till exempel men en som har Aspergers syndrom har ett fullständigt osynligt syndrom som du kanske kan ana men inte mycket mer än så. För att förtydliga så följer här en liten summering av vilka syndrom som klassas inom autismspektrum:

ODD – Oppositional Defiant Disorder – Trotssyndrom
ADHD – Attention Deficit Hyperactivity Disorder
ADD – Attention Deficit Disorder
Ångsetsyndrom
Tourettes
OCD – Obsessive Compulsive Disorder – Tvångssyndrom
DCD – Developmental Coordination Disorder
SID – Sensory Integration Disorder
AP – Auditory Processing
Depression
Apergers Syndrom
SLD – Specific Learning Disorder

Uppenbart eller hur? I detta innefattas även dyslexi (läs- och skrivsvårigheter) och dyscalculi (räknesvårigheter), Synestesi samt lite annat smått och gott. I stora drag kan man säga att allt som gör livet svårare än normalt och innebär svårigheter i vardagen på något sätt ingår i det här spektrumet som kallas Neurodiversitet. Hur många av dessa skulle du kunna peka ut i din omgivning? Nej, det handlar om dolda handikapp som inte syns. Åtminstone inte så som du kanske förväntar dig att ett handikapp borde synas.

Austism handlar i mångt och mycket om att uppfatta världen på ett annat sätt än ”vanligt folk”, så kallat normalstörda eller neurotypiska. Normalstörd betyder normal och har inget med störningar att göra, snarare betyder det avsaknad av diagnosticerad störning. Neurotyp betyder typiskt neurologiskt kopplad till skillnad från exempelvis Asperger som är en neurologisk störning vilket innebär att en aspie inte är neurologiskt kopplad som en ”normalstörd” eller typiskt neurologiskt kopplad människa. Hänger ni med? Det är inte ens enkelt att förklara men ändå tror du att du vet vad Autism är?

Vad hjälper nu det här evinnerliga uppläggandet av pusselbitar på diverse medier då? Ja, det betyder att du bryr dig och ämnet som sådant får lite uppmärksamhet och någon kanske till och med skänker en slant till någon förening eller forskning. Folk tar på sig olikfärgade strumpor och visar bilder av det på nätet för att visa att de bryr sig och så vidare. Alla autister jublar av lycka naturligtvis precis som alla mödrar jublar på mors dag. Eller?

Nu ska jag säga något som du inte hade väntat dig: Du Gör Fel!
Att ha ett osynligt handikapp är inget skämt, det handlar om ständigt utanförskap. Det handlar om ständig rädsla och ständig osäkerhet, osäkerhet som skapar ångest och psykisk ohälsa på olika sätt. Det handlar om att se ut som alla andra, prata samma språk som alla andra, leva i samma värld som alla andra men inte förstå ett smack av något av det samtidigt som det förväntas av alla att de ska vara likadana. Det får inte synas eller märkas för då känner sig andra obekväma. Rädslan att bli påkommen, rädslan att bli utpekad eller utestängd. Osäkerheten i att inte veta om man gör rätt eller fel, rädslan för att missförstå eller skapa missförstånd. Har du inget av detta kan du inte förstå hur det känns. Du kan lägga upp tusen bilder av pusselbitar och rocka sockan vareviga dag i tusen år utan att förstå.

För att visa att ni förstår gör ni ändå alla dessa saker unisont, gemensamt, kollektivt. Det är ju just det som är felet. Det finns inget kollektivt eller unisont med autism, autism är raka motsatsen.  Autism är ensamhet och utanförskap, att aldrig passa in någonstans. Förståelse för utanförskap visas väl inte med kollektiva handlingar? Att du bär udda strumpor en dag om året är väl inget stöd för den som inte ens vet varför udda strumpor anses fel? En färgglad pusselbit på din Facebook sida är väl inget stöd för den som inte kan få ett jobb eftersom den inte har den sociala förmåga som krävs för att klara en anställningsintervju? Hur tänker ni egentligen? Ni vill visa att ni bryr er och därför gör ni EN sak EN gång om ÅRET för att visa att ni stöttar en LIVSLÅNG kamp som händer VARJE DAG.

Det där rosa bandet ni köper för att stötta bröstcancer, har ni det på allmänna bröstcancerdagen (1/10) endast eller har ni det varje dag? Man har ju inte cancer en gång om året och det fattar ju alla. Man har inte autism en gång om året heller men det är svårare att förstå. Detta hjälper ingenting ty det är raka motsatsen till stöttning att göra ett livslångt utanförskap till en gemenskapsdag. Det är lite som att alla mobbar varandra en dag om året, hjälper de alla som fått sina liv förstörda av mobbning? Om alla stjäl varandras bilar en dag om året, motverkar det bilstölder? Nej, självklart inte och det begriper alla men att kasta upp en pusselbit på fejjan en dag om året skulle på något sätt hjälpa alla autister? Nej, medborgare, det hjälper bara dig att må lite bättre om du inbillar dig att du gör något bra ibland. Självfallet finns det de som stöttar den här kampen varje dag och de som faktiskt inser vad autism innebär och deras pusselbitar är en helt annan sak, med dem följer oftast en hel del information dessutom men den stora massan förstår inte och bryr sig förmodligen inte heller.

Vad ska man göra då, undrar du lite uppgivet eftersom du faktiskt vill göra något.
Skänk lite stålar till något austismförbund precis som du skänker till alla andra fonder och hjälporganisationer kanske? Ta reda på vad det innebär att ha autism och skaffa lite förståelse, det hjälper mycket mer än en bild. Det finns dock en otroligt viktig och hjälpsam sak du faktiskt kan göra som gör enorm skillnad.

Se över dina fördomar och gör dig av med några. Döm inte folk för snabbt, visa lite medmänsklighet och lite medkänsla. Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad om du hade ett funktionshinder. Du förstår vad du ska göra när du skaffat lite information.

Den där killen som alltid verkar missförstå allt du skriver, han kanske inte är dum. Han kanske bara inte kan läsa men skäms för att visa det. Den där tjejen som aldrig verkar vilja vara med utan står tyst för sig själv när ni andra står och pratar, hon kanske inte är otrevlig eller dryg utan kanske bara inte vet hur hon ska vara med i ett socialt sammanhang. Den där grabben som verkar stå och titta på något helt annat och ha tankarna någon helt annanstans än där du vill att de ska vara när du pratar, han kanske inte är korkad eller nonchalant. Han kanske måste göra så för att kunna höra vad du säger eftersom ögonkontakt tar all hans uppmärksamhet och energi. Se dig omkring, de flesta vuxna men udda beteenden har ingen diagnos. De vet inte ens om att de har problem men de mår förmodligen ganska dåligt eftersom de känner sig utanför. Visa lite hänsyn, fråga dem vad de behöver för att fungera bättre. Vilka är deras egenskaper, hur gör de samma som du fast på ett annat sätt? Visa lite medmänsklighet, var inte så fördömande, påminn dig själv om att alla inte är stöpta i samma form.

Vill du verkligen hjälpa till så släpp lite på prestigen och kraven på din omgivning. Tillåt andra att vara sig själva så får vi en mycket vackrare värld. Är det inte det vi alla vill, att bli sedda och erkända för de vi är? Vilka krav uppfattar du att andra har på dig som du kanske inte förstår eller tror att du kan leva upp till under varande förhållanden? Tänk dig in i att andra känner likadant fast mycket mer och starkare. Vilken behandling skulle du vilja ha om du hade en social beteendestörning eller en annorlunda uppfattning om din omvärld?

Ecce homo.
Se människan.
Förstå innan du föraktar.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.