1 maj 2019 – ett partilöst år för mig

Nu, mina vänner, har jag sagt upp mitt medlemskap i Socialdemokraterna. Jag gjorde det genom att meddela min arbetarekommun om att jag begär urträde, jag bifogade naturligtvis brevet även till den S-förening vars styrelse jag de senaste åren suttit som ledamot.

Det finns inget sätt att gå ur Socialdemokraterna, på hemsidan finns ingen information alls om hur man går ur som medlem eller säger upp sitt medlemskap. Det enda sättet man egentligen kan göra detta på är att sluta betala medlemsavgiften, det kallas att fega sig ur partiet och det vill jag inte göra. Jag sökte aktivt upp partiet för att bli medlem och då är det inte mer än rätt att göra detsamma när jag vill ut.

Således skickade jag alltså ett e-brev till arbetarekommunen och min S-förening där jag begärde urträde och meddelade min avgång som betalande medlem samt avsade mig alla uppdrag jag för närvarande innehar inom partiet. Vad hände, undrar ni säkert? Ingenting hände. Som vanligt bemöttes jag med total tystnad, jag har börjat vänja mig vid det inom det här partiet. Jag är inte säker på att någon ens läst brevet än, jag vet att partikontoret är obemannat och vår ordförande är inte så bra på det där med ny teknik som att svara på mail och liknande. Känner jag min styrelse rätt bemötte de säkerligen mitt besked med en fnysning. Min styrelse är nämligen av den uppfattningen att om man inte är en lydig socialdemokrat som gör precis som HK säger så är man borgare, sverigedemokrat eller, hemska tanke, vänsterpartist och slikt pack bör man hålla på avstånd.

Jo förresten, en sak hände. Jag sa samtidigt upp min prenumeration på partitidningen Aktuellt i Politiken och de tackade för mitt besked och hoppades återse mig som prenumerant i framtiden.

Detta gjorde jag precis innan 1:a maj, arbetarrörelsens viktigaste dag. Jag gjorde det med en baktanke men den uppfattades tydligen inte. Det är länge sedan Socialdemokraterna var ett uttalat arbetareparti, därför ville jag gå ur lagom till de stora demonstrationerna.

Varför tog jag då detta beslut? I brevet skrev jag bara att jag behöll anledningen för mig själv men att det beror på en längre tids funderingar. Jag hade nog en förhoppning om att någon skulle vilja veta eller att det spelade någon som helst roll.

Anledningen till att jag blev medlem var att jag vill se vad Socialdemokratin var från insidan. Jag hade redan börjat tvivla men jag ville vara säker. Det talades om att man kunde vara med och påverka, partiet med högst i tak där alla åsikter var lika mycket värda och allt det där. Jag hade nog en förhoppning om att få en lite större roll än vad som blev möjligt.

Jag har redan skrivit om att framgången i Socialdemokraterna begränsas av vissa faktorer. Dels vem du är släkt med, det är mycket viktigt. Dels när du gick med i SSU och hur långt du lyckades komma i den karriären. Det är egentligen det enda som avgör om du kommer någonstans i partiet alls. Jag är inte släkt med någon hög politiker och jag var aldrig med i SSU vilket skar av min politiska väg ganska omedelbart. Detta är en av anledningarna till mitt urträde, det är inte öppet för alla och dina åsikter räknas inte om du inte faller under ovan nämnda kriterier.

En annan anledning till mitt urträde är att S vill ha ett samarbete med Liberalerna och att de gör vad de kan för att skapa blocköverskridande samarbeten i en tid när de tappar röster som aldrig förr. Jag förstår anledningen till detta, de griper febrilt efter maktens halmstrån för att inte tappa fästet helt. Innebär det att samarbeta med borgarna så gör de det. Liberalerna förr kanske hade gått att samarbeta med men idag, absolut inte.

En annan anledning är Socialdemokraternas senaste klavertramp i EU. Det skylldes på än det ena än det andra men det var ett medvetet beslut som inte tänktes igenom innan det togs. Det kallas populism utan eftertanke, de tänkte inte på konsekvenserna utan handlade bara populistiskt helt bortom partilinjen. Jag tänker nu på de nya artikel 13, 17 och vad det nu var mer. Det är naturligtvis nobelt att vilja försvara copyright, något jag själv anser vara viktigt, men inte in absurdum. Låt säga att en youtuber gör sin blogg och har en tavla i bakgrunden som är copyrightad, då åker den youtubern dit och kan få sin kanal avstängd. Låt säga att jag, som har en gamingkanal på tuben, sjunger (vilket händer mer än nödvändigt) en copyrightad låt och botarna hittar det, då kan jag bli avstängd och dömd att betala böter på hiskeliga belopp till artisten. Det finns historier på tuben där kreatörer berättar at de blivit avstängda för att deras röst låter för likt en känd artist och därför drabbas av copyrightklubban och får sin kanal avstängd. Du behöver alltså inte bryta mot lagen för at bli straffad av den. Detta tyckte S var en fantastisk idé och röstade ja.

Vilka sitter i EU? Är det folk som har koll på trender som youtube? Knappast. Förslag läses igenom lite snabbt innan mötet och sen klubbas de snabbt igenom lite lättvindigt för att man ska kunna komma snabbt till någon middag med någon bolagssponsor eller liknande. När jag säger att detta inte var ett misstag utan uttänkt menar jag inte at de tog tid på sig vid röstningen utan att de såg ordet ”copyright” och tog beslutet att denna skall värnas till varje pris. Vad det innebar i längden tänkte de inte lika mycket på, hur det kan drabba dem som faktiskt livnär sig på de här kanalerna men nu kanske måste stänga ned om de inte har rätt licenser som ingen vet hur man får tag i. En produktrecension kan sluta med avstängning för att man visat en logo utan tillstånd, en spelkanal kan stängas av om någonting visas som inte har behörigt tillstånd som en ljudeffekt eller en bild på något i ett spel osv. I spelet Generation Zero som baseras i åttiotalets Sverige kan det till exempel hänga en tavla på en vägg eller visas en möbel vars tillverkare eller upphovsman inte gett sitt tillstånd och där var det klippt för den kanalen. En musikkanal där man kanske framför eget material men någon gång får till en slinga som liknar ett copyrightat stycke tillräckligt mycket för att bannas är körd tack vare detta lättsamma beslut i EU där S var en avgörande aktör. Detta bara några exempel. Hela youtube, instagram, facebook m.m. kan spärras i EU från omvärlden eftersom resten av världen inte har de här lagarna, alltså kan utländska kanaler blockeras inom EU och vice versa. Är inte det ett angrepp på yttrandefriheten så vet jag inte vad det är. Det kan i förlängningen drabba hela internet som borgerligheten inte vill att andra än företag och bolag ska ha tillgång till eftersom de inte tycker om yttrandefrihet.

En annan anledning är att S som hittills kallat sig arbetareparti nu vill in och pilla på lagen om anställningsskydd. ”För att få med sig Annie Lööf och Centerpartiet i regeringsbildningen öppnar Stefan Löfven för att kompromissa i frågan om arbetsrätten.” läser vi på SVT Nyheter i december i fjol. Med kmopromiss kan mena två saker: 1, att kompromissa om saker som ligger i linje med partilinjen eller 2, kompromissa i syfte att sälja sig för att vinna något annat. I det här fallet var det nummer två. Vad är det för fel med det här nu då?

Vi behöver göra något eftersom det är snabbare omställningar på arbetsmarknaden.” säger Stefan i artikeln. Ja, det är snabbare omställningar på arbetsmarknaden, det har borgarna sett till och nu ska alltså S insats vara att anpassa sig efter det? De snabba omställningarna beror på många saker men det började med bemanningsföretagen och i den frågan har S varit passiva sedan dag ett. Det fanns enorma problem med den här branschen och lagarna hängde inte med, istället för att försöka få grepp om läget och börja se över befintliga samt tillsätta nya anpassade lagar bestämde sig S för att det här var nog bra ändå och gjorde… ingenting! Nu ska vi alltså anpassa en av arbetarrörelsens viktigaste lagar till borgerligheten bara för att det är som det är? Nej du Stefan, nu har du allt glömt dina LO-rötter tror jag. Det är inte LAS som ska ändras, det är anledningen till att arbetsmarknaden har blivit så här rör(l)ig som ska ändras, du vet det där du har struntat i hela tiden både inom LO och inom S.

Vi vill hitta en lösning som tillgodoser både löntagare och arbetsgivare. Men jag vill inte rubba balansförhållandet däremellan.” säger han vidare. Återigen har han så fel en sosse bara kan ha. Vårt mål som arbetarrörelse ska inte vara att tillmötesgå arbetsgivarna på något sätt alls, vi får ingenting tillbaka. Varför har vi ens en arbetarrörelse om vi ska tillmötesgå arbetsgivarna som är själva anledningen till att socialistiska partier behövs från början? Detta ligger dock i socialdemokratins linje numera, S ska närma sig mitten och tjänstemannasektorn och därmed högern på alla plan. Oss vanliga knegare skiter de i, huvudsaken är väl att vi har jobb!

Den här eviga dragningen åt högern och den liberala politiken är dödligt farlig för socialdemokratin och arbetarrörelsen. S kommer i framtiden att få enormt svårt att kalla sig ett arbetareparti om detta fortsätter. Låt oss titta på vad som hände i uppgörelsen som till slut gjorde S till regeringsbildande parti:

Centern fick igenom att:
– Arbetsförmedlingen ska få konkurrera med privata alternativ.

Visserligen vill jag göra något åt arbetsförmedlingen, den har inte fungerat på många år men det här är inte rätt väg. Istället för att göra om arbetsförmedlingens uppdrag vill man alltså inför en fri konkurrens med privata aktörer. Skapar det fler jobb, fler arbetstillfällen eller något alls som gynnar oss vanliga? Inte det minsta. Det gynnar företagen att mer fritt kunna skräddarsy sina anställda och muta sig till ”rätt” personal (ni vet sådana som inte gnäller om rättigheter osv) och i slutänden att varje företag i princip kan ha sin egen arbetsförmedling. Inte alls i linje med arbetarrörelsen.

– Lagen om anställningsskydd, LAS, ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna. Utredningen som får i uppdrag att utarbeta denna lagändring ska lägga förslag som – särskilt för mindre företag – bland annat innebär lägre kostnader vid uppsägningar.

Med undantag från turordningsreglerna försvinner i princip LAS. På vilket sätt i vilket universum är arbetsgivarens kostnader en fråga för arbetarrörelsen? Det SKA vara dyrt att sparka och bråka med personal därför att om det inte är dyrt så blir det för lätt också att bryta mot lagen, de har råd till skillnad från oss. Precis av samma anledning som vi har strejkrätt är det enda sättet för arbetsgivare att inte bråka med personal att det kostar för mycket. Pengar är kapitalismens enda akilleshäl och nu har S gett dem ett plåster för att mildra smärtan. Tack för det Stefan och S(A)P. Om företagen istället fokuserar mer på vilka de anställer från början och sedan ser till att hålla personalen utbildad och ger dem lönen de förtjänar så behöver vi kanske inga undantag i LAS och turordningsreglerna men så tänker inte S idag.

– Etableringsjobb ska införas med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Det här kan vara den sämsta idé jag någonsin hört under min livstid. Att lägre lön skulle ge fler jobb är en direkt borgerlig fråga som alla röda partier ska hålla sig långt borta ifrån. Det var väl, om jag inte missminner mig, en av Alliansens huvudfrågor när de bildades? Nu tyckte S att jo, det är nog en fråga vi kan ge upp. Ta bort A ur SAP NU! Vad i hela friden är ett etableringsjobb ens? Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Lika lön för lika arbete? Nej visst nej, det är ju borttaget. Nu ska man förolämpas med ett enklare jobb med lägre lön bara för att arbetsmarknaden inte velat anställa en under en längre tid, vad är det för satans dravel? Inte är det en fråga för en sund arbetarrörelse i alla fall.

– Sänkt arbetsgivaravgift, ett breddat rut-avdrag och sänkta skatter på arbete.

Återigen en av högerns hjärtefrågor: Sänkt arbetsgivareavgift. Här kommer skvadern av småföretagare och skriker at det är för dem. Ja kanske, men det utnyttjas av de stora drakarna också och där ligger problemet. Nisses plåt och skrot med tre anställda har säkerligen nytta av detta och där fyller det sitt syfte så att Nisses (VD) kan utöka sin verksamhet utan att ruineras på kuppen. Gyllenswärdhs internationellt globala tradingbolag med 65.000 anställda däremot har ingen nytta av det här systemet förutom att spara ännu mer pengar men de använder det under lika villkor som Nisse. Inga begränsningar, kör på bara. Upp till kamp för kapitalismen!

– A-kassan reformeras, vilket innebär nedtrappad ersättning för de arbetslösa i enlighet med danska flexicurity-modellen.

Nedtrappad ersättning för arbetslösa.. Jodå, det är numera en helt okej fråga för det så kallade arbetarepartiet Socialdemokraterna. Sen när du inte har några mer pengar ur den gemensamma A-kassan så har du varit arbetslös så länge så du kan få ett förenklat hittepåjobb för en usel skitlön enligt tidigare punkt. Helt i linje med arbetarrörelsen tydligen.

Ett av Centerpartiets krav var också att Vänsterpartiet ska hållas utanför politiskt inflytande under mandatperioden. Hmm, undrar varför. En sak som Stefan och sossegänget inte verkar ha koll på är att hela högern är livrädda för vänsterpartiet och jag menar verkligen livrädda. Vid något förhandlingstillfälle när något borgarparti skulle diskutera regeringsbildning med S så hade någon sett Sjöstedt i en korridor och genast avbröts förhandlingarna med S. V är för högern som vigvatten ur en silverskål på en vampyr. S ställning till V är naturligtvis total tystnad och motvilja, vänsterpolitik har den effekten på högerpartier och det säger ganska mycket om S.

Liberalerna fick igenom att

– Regeringen ska inte ska driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.

Självklart, det är ju det viktigaste. Som en av mina förra chefer sa till mig en gång när jag tog upp frågan om löneförhöjning: Man driver företag för att tjäna pengar, inte för att förlora pengar. Om ni inte visste det så tas löner upp under utgifter i företagens bokföring.

Miljöpartiet hade inga frågor som rörde arbete överhuvudtaget, föga förvånande av ett borgerligt parti som klätt ut sig till arbetarvänliga.

Socialdemokraterna fick igenom högre pensioner och förbud mot religiösa friskolor och några mindre intressanta frågor, dock inget som hade med arbetarrörelsen att göra förutom en ”familjevecka” om tre dagar för familjer med barn mellan 4 och 16 år, en unken kvarleva från kravet på en sjätte semestervecka kanske.

Socialdemokraterna utsågs till vinnare eftersom de fick statsministerposten och för att denna uppgörelse totalt förintade den redan raserade Alliansen.

Jag kanske inte är en renrasig sosse när jag säger detta men jag ser inte hur S vann någonting. Snarare tror jag att de sossar som är tillräckligt vakna fortfarande för att se vad som händer har lämnat partiet eller är på väg att göra det. Detta är vad det så kallade arbetarepartiet är villiga att ge upp för att få behålla makten. Jag kan inte vara delaktig i ett sådant parti och samtidigt kalla mig socialist.

Jag kan inte, som jag tog upp på vårt senaste styrelsemöte i S-föreningen, stå på ett torg eller i en trappuppgång och prisa socialdemokratins lov när jag inte tror på det eller håller med om det eller ser någon framtid för det. S åsikter är inte mina, S förhållningssätt till arbetare eller högerpolitik är inte mitt. Därav vår skilsmässa lagom till arbetarrörelsens dag den 1:a maj 2019.

Jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara en socialist med socialistiska värderingar och en inneboende brinnande röd låg för socialismens spridning över världen. Jag ser till arbetaren först, till människan, till livet. Jag tror på sunda arbetsförhållanden för de som har jobb, tillgängliga möjligheter till vidareutbildning för de som vill byta karriär, tillgänglig utbildning för de som inte har jobb och rätten till ett värdigt liv för de som inte har jobb. Jag ser inte att kravet på mänskligheten ska vara att arbeta till varje pris likt socialdemokratin vars motto är ”Alla ska arbeta”. Steget till ”Arbete ger frihet” är inte särskilt långt om man tänker efter. Om arbetarrörelsens mål är att alla SKA arbeta och samtidigt predikar frihetens lov så innebär det att man MÅSTE arbeta för att vara fri vilket är en lögn av högborgerliga mått.

Alla SKA inte arbeta men alla ska HA RÄTT till arbete, stor skillnad.

Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.
– Ernst Wigforss

Ernst Wigforss var socialdemokrat och tillika finansminister 1925–1926, 1932–1936 samt 1936–1949. Gamle Ernst snurrar säkert i sin grav idag när hans parti snarare kräver att alla ska arbeta maximalt och dessutom ger upp bit efter bit av sina socialistiska ideal som var tänkta att ge mer frihet åt den fria arbetaren.

Det finns andra lösningar än de dagens socialdemokrater tror sig ha till våra problem. En av dem är att inte närma sig högern steg för steg tills vi står med snaran om halsen på den borgerliga galgen. Högern styr mer och mer vad den svenska ”socialismen” ska tycka och sossarna säger villigt ”javisst” och viftar på svansen och fiser vänstern villigt mitt i nyllet. Jag kan inte stå i de leden och, som jag skulle ha gjort i årets demonstrationståg, hålla i den röda fanan. Socialdemokraterna i min kommun har till och med sagt till mig att de helst inte vill att man använder SAP utan hellre S när man pratar om partiet, de vill inte betona det socialistiska då det försvårar samarbetet med högern. Kyss mig!

Det finns många anledningar till mitt urträde som jag inte nämner här, kanske i senare inlägg, men detta var några exempel. Vad är jag då, ska jag gå med i Vänstern? Ska jag kontakta SKP? Nja, jag finner inte deras väg lönsam heller tyvärr. Jag är inte populist och vill inte skrika för skrikandets skull som vänstern och jag finner några av SKPs regler rent ut sagt löjliga även om de är det bästa alternativet just nu då de trots allt fortfarande har en socialistisk hållning men på något sätt verkar de ha blivit kristnade med förbud om alkoholhaltiga drycker och vad det nu var. Jag är nog ingenting just nu, ingenting förutom en förbannad socialist som ser den röda fanan förvandlas till lila.

 

/Tillägg 26/5-19

Det där partiurträdet registrerades tydligen inte alls visade det sig. Efter två påminnelser om att betala medlemsavgift (som för övrigt är ett frivilligt bidrag och inte alls något man avtalat om att betala) kontaktade jag medlemsservice som efter några dagar meddelade att de tagit mig ur systemet och medlemslistorna. Efter den första påminnelsen skrev jag till partikontoret här och påminde dem om mitt första brev men fick inget svar den gången heller. Det har således tagit tre brev över loppet av ca en månad att ta sig ur det här partiet. Det är dåligt, mycket dåligt. Det lämnar en bitter eftersmak. Jag har fortfarande inte hört av den styrelse jag suttit i under åren, så intressant var det tydligen. Nej, jag vill inte ha uppmärksamhet och vältrar mig inte i självömkan men jag tycker att de kunde ha sagt något när en styrelseledamot väljer att lämna hela partiet. Som sagt, det lämnar en bitter eftersmak.

This entry was posted in Politik, Privat. Bookmark the permalink.

2 Responses to 1 maj 2019 – ett partilöst år för mig

  1. Anna says:

    Hej,
    Jag hittar ingen mail till dig så skriver här :)

    Mitt namn är Anna och jag tänkte bara tipsa om något som kan vara bra för dig att uppmärksamma. 
    Vi har gjort en sammanställning kring vart partierna står i frågan angående snus i Europa: https://www.snusbolaget.se/snusjournalen/snusjournalens-eu-valkompass/

    Kan vara bra för dina besökare att veta inför EU valet. Bra om många går och röstar!

    Vänliga hälsningar,

    Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.